26 mars 2024

Veckans yrke, Del 17: Bibliotekarie





Mordred Sylvander


Bibliotekarie


Det underjordiska biblioteket är inte underjordiskt i politisk eller kulturell betydelse - det är ett officiellt finansierat kommunalt bibliotek - utan i bokstavlig mening. Det anlades i kalla krigets anda för att kunna användas både som bokförvaringsplats och skyddsrum. Åtta hundra meter under jord ligger den stora läsesalen, och där står huvuddelen av boksamlingen. Ytterligare några våningsplan ned ligger kontorsutrymmen och magasin. Man kommer ner i biblioteket via ett system av hissar och rulltrappor. Upp kommer man via samma rulltrappor eller via en tryckluftsdriven katapult som skjuter ut besökaren någonstans i eller runt omkring parkområdet bredvid Julegristorget. Exakt var man hamnar beror på besökarens omfång, kroppsvikt och katapultens mekaniska status. Ibland tar den sig inte upp hela vägen till ytan, och då följer en spännande och vanligtvis inte livshotande nedfärd genom tunneln. Biblioteket är mycket välbesökt.

Mordred Sylvander är referensbibliotekarie och brukar återfinnas i den stora informationsdisken. Han är mycket allmänbildad, men har också till sin hjälp ett omfattande batteri av uppslagsverk och databaser. Den vanligaste frågan han får är “Var är toaletten?”, följd av “Skrivaren åt upp min utskrift och skickade den till Säpo. Hur får jag tillbaka den utan att behöva lämnat ut mitt personnummer?”.

Mordred visar alltid upp ett soligt, glatt humör för besökarna, men bakom kulisserna talar han klarspråk: “Jag hatar den värld som födde fram mig och alla som trängs med mig i den. Arbete är mig egentligen främmande. Mitt väsen törstar ständigt efter meningsfull stimulans och kreativt självförverkligande, och en arbetsplats är inte rätta arenan för dylika strävanden. Men för att klara uppehället utan att förgås av leda och självförakt har jag funnit att arbete på bibliotek är en acceptabel kompromiss. Dessutom tycker jag om böcker.”

Plötsligt står Mordreds kollega, Ingbritt Marklund, och pockar på Mordreds uppmärksamhet. “Det är du som har kökstjänst idag, och diskmaskinen är inte urplockad trots att klockan är tre. Jag vill inte tjata, men det här är andra gången det händer på lika många år!”

Mordred tackar för sig och släntrar in i folkbildningsinstitutionens personalkök. En bibliotekaries vardag består av en oändlig räcka nya och oväntade utmaningar.



21 mars 2024

Veckans yrke, Del 16: Privatchaufför



Musse Fürst


Privatchaufför


Rogers korv & musik är stamhaket för alla privatchaufförer i kommunen. Här stöter man på minst ett tiotal chaufförer närhelst på dygnet man tittar in. Idag sitter de samlade runt ett bord och diskuterar hästar. Vad är en häst egentligen? Hur ser människans förhållande till hästen ut? Och hur gick det egentligen till när människan domesticerade den som riddjur? 

En av de talare som hörs mest är Musse Fürst, chaufför åt friherre von TipTop som bor i den namnlösa herrgården på kullen bakom badhuset. Friherren har sällan anledning att lämna huset, och Musse har alltid gott om tid att promenera, läsa, måla tavlor, skriva poesi och fraternisera med tjänsteflickor och -pojkar. Hen tillbringar också mycket tid på Rogers korv & musik. Främst för att bläddra bland skivorna och äta lunch och mellanmål, men också för stimulerande samtal med chaufförskollegorna. Det blir ofta filosofi och litteratur, men det händer att man börjar skvallra om husfolket efter några helflaskor Pucko och ett par fänkålsgrillare för mycket. Friherre von TipTop är dock sällan ämne för diskussion. Ingen vet riktigt vem han är, och han visar sig så sällan ute att ingen riktigt minns hur han ser ut. Inte ens Musse vet någonting närmare om sin arbetsgivare. 

Andra kollegor kan berätta desto mer. Gudrun Lundmark är chaufför åt Percy Jägermeister. Om honom ryktas det att han är kannibal. “Det stämmer,” intygar Gudrun, och avslöjar i nästa andetag att Jägermeister också har dåligt lokalsinne. “Han har inte alls koll på smågatorna mellan Lilla torget och Mellanstora torget. Ni vet där Biskopsgränd delar sig och den södra tarmen byter namn till Fritidsfiskargatan och den norra plötsligt heter Norra biskopsgatan? Sådant har han inte koll på alls!” Alla i sällskapet nickar inkännande. Det står kanske inte att gatan heter så på några skyltar eller kartor, men det är ju allmänt känt! För en chaufför finns det knappast någonting som är viktigare att känna till än gatunamn. Man kan vara en dålig bilförare, sakna känsla för etikett och normal mellanmänsklig interaktion, men man måste veta vad alla gator heter! Nu är inte Percy Jägermeister någon chaufför - tvärtom har han valt att anställa en sådan exakt av den anledningen att han inte vill lägga tid och energi på att lära sig namnen på smågatorna mellan Lilla torget och Mellanstora torget, men ett minimum av allmänbildning kan man väl kräva även av en IT-miljonär och riskkapitalist?


Veckans yrke, Del 15: Språkpolis

 




Marko Lamm


Språkpolis


Det är med viss bävan jag som skribent och ordvrängare närmar mig Marko Lamm när han uppträder i uniform på polisens rotel för stävjande av moraliskt förfall och degenerering. Hans officiella titel är Semantik- och ortografikommissarie, men i folkmun och bland kollegorna kallas han allmänt för språkpolisen. Lamm visar sig dock vara en saktmodig och lågmäld man som hälsar välkommen med kaffe och kaka i polisköket. Han blir inte arg när han stöter på språkliga förbrytelsen, men han noterar dem och lagför dem i den mån det svenska rättssystemet tillåter. 

I sin myndighetsutövning lutar han sig mot några paragrafer i brottsbalkens 9 kap. “Om bedrägeri och oredlighet”, samt i 16 kap. “Om brott mot allmän ordning”, samt publikationen “Svenska skrivregler” utgiven av Språknämnden. De flesta polismyndigheter har inga avdelningar med särskilt uppdrag att utreda brott mot språkregler och fall av bristfällig korrekturläsning, vilket Marko finner både besynnerligt och upprörande. Med SAOL i ena handen och Hammarlöws rimlexikon i den andra drar han till storms mot felstavningar, syftningsfel, nyord och slentrianmässig användning av halvrim där äkta rim hade varit att föredra. Idag läser han en nyutkommen diktsamling av bygdens stora poesilöfte Hilding Ling. Än så länge har den röda pennan inte kommit till användning, men kommissarie Marko Lamm är på sin vakt. Ling rimmar nämligen i sin lyrik, och förr eller senare kommer han att tvingas ta till ett nödrim. Så snart det uppdagas väntar en natt i arresten och en offentlig tribunal i bibliotekets stora hörsal. 

Under föregående år gjorde Roteln för stävjande av moraliskt förfall och degenerering fyrtiosju tillslag mot språkförbrytare, och samtliga möttes av fällande dom i språktribunalen. Tyvärr har tribunalen bara rätt att yttra ett fördömande och en uppmaning till bättring, men de flesta skribenter som ställts inför tribunalen har efter tillsägelsen skärpt sina rutiner för stavningskontroll och vidtagit mått och steg för att förbättra den språkliga stringensen. Roteln utför en stor samhällsnytta.

Jag frågar om andra texttyper än det tryckta ordet, och får en frågande blick från kommissarien. “På nätet!”, fortsätter jag, men möts på nytt av oförstående. För att illustrera plockar jag fram min mobiltelefon och visar några exempel på bloggar, sociala medier och diskussionsforum. 

Marko Lamm står tyst en stund och ser ut att fundera på någonting, kanske genomgår han en kvalfylld inre process som hans propra yttre inte skvallrar om, kanske kommer jag snart att tvingas bli vittne till en tjänstemans själsliga sönderfall och upplösning? Men innan jag tänkt färdigt tanken ser jag hur det tänds en glöd i hans blick. I morgon är det Marko Lamm som köper en mikrodator och ett modem!


19 mars 2024

Veckans yrke, Del 14: Skidåkare

 



Gladys Marklund-Hysén


Skidåkare


En av bygdens mest framstående idrottare under de senaste åren heter Gladys Marklund-Hysén. Hon tävlar i skidåkning för Kenneths SK där hon har vunnit klubbmästerskapet sex år i rad - i alla distanser från sprint till 80 km grekisk-romersk stil. Visst har det hänt någon gång att hon har varit ensam tävlande i några av grenarna, men när motstånd saknas prövas kanske atleten ännu mer? Gladys har även deltagit i tävlingar utanför kommungränsen, men vid dessa tillfällen har hon inte riktigt lyckats hitta formen, och de framstående placeringarna har uteblivit. Hon har börjat trappa ned i sin elitsatsning och sysslar numera mest med att träna och uppmuntra den uppväxande generationens skidlöften. Men när årets klubbmästerskap börjar närma sig vaknar tävlingsinstinkten hos den gamla veteranen (Gladys fyller 25 i år) och det är tydligt att hon siktar mot nya triumfer i skidspåren. 

Idag är det mängdträning som gäller. Hon försöker klämma in så många träningstillfällen som möjligt under dagen. Först en kort löpning på ett par hundra meter, därefter dusch och mellanmål. När håret har torkat ger hon sig ut på en ny runda, kanske på cykel den här gången - men inte längre än ett par minuter. Därefter följer en dusch och mellanmål. Så fortsätter hon hela dagen tills det är dags att äta middag. Ibland lägger hon in några korta träningspass även på kvällstid - kanske att hon går raskt upp för trappan till övervåningen, kanske tar hon en extra tur ut för att slänga soporna? Innan dagen är slut har hon skrapat ihop hela 50 träningspass! Det är en stor mängd. 

I morgon tränar hon intensitet. Då försöker hon klämma in hela dagens träning under så kort tid som möjligt. Rekordet är fyra sekunder. Därefter äter hon ett mellanmål. Duschen står hon över när hon tränar intensitet. Hon har också experimenterat med en ny form av intervallträning där hon främst fokuserar på intervallerna mellan ansträngningsperioderna. Ibland har hon lyckats dra ut på dessa i flera dagar. t o m veckor. För att klara av att genomföra den typen av utdragna aktiviteter krävs både regelbundna mellanmål och en hel del vila. “Vila är A och O i min träningsfilosofi”, säger Gladys och sörplar på energidrycken (Trocadero är hennes favorit). “Vila och Netflix i soffan ger mig den återhämtning som jag behöver för att ta mig an nästa dags utmaningar. Som elitidrottare är det viktigt att inte överanstränga sig!” 


08 mars 2024

Veckans yrke, Del 13: Gruvarbetare





Ulrika “Pling” Lindmark


Gruvarbetare


Idag har gruvbolaget sin årliga utflykt med korvgrillning och fiskdamm för barnen. Gruvförmannen Ulrika Lindmark har tagit med sig sin make Ulf och deras tretton barn i åldrarna tre till fyrtioåtta. Det är den enda lediga dagen på året för Ulrika, och hon känner sig rastlös. “Mitt hem är under jord”, säger hon. “Jag tycker att det känns olustigt att vistas under bar himmel, och dessutom är det slöseri med resurser att låta gruvdriften stå still under en hel dag när vi hade kunnat spränga tonvis med berg”. Hon tittar längtansfullt mot berget som tornar upp sig bortom skogen. För gruvarbetaren blir tillvaron ovan jord ett ovälkommet avbrott i den trygga lunken nere i gångarna. Där nere måste man kunna lita på varandra, och därför gör man det. På marknivån är människorna opålitliga och lömska. 

Nere i berget råder det ordning och reda. Alla vet sin plats och har sina tydligt definierade uppgifter. Ulrika har gjort det mesta i gruvan under de år hon jobbat här, och sedan många år är hon förman. Hon åtnjuter männens respekt och beundran. Många lägger ned sina verktyg och bockar vördnadsfullt när hon passerar. Det är hon som har ledningens öra, och det är hon som sköter förhandlingarna med gråtomtarna och andra skumraskfigurer som rör sig i gruvans djupaste gångar. Hon kan deras språk.

Ulf och barnen följer Ulrika som en svans. Ulrika har nästan lärt sig alla barnens namn nu, men de är kanske inte omedelbart igenkännbara för henne. Det är Ulf som har tagit hand om dem, kört dem till skola och tennisträning, gått på kvartssamtal, matat och bytt blöjor. Huset de bor i är dock betalt med Ulrikas lön, och den status som de åtnjutit i skola och yrkesliv kommer från hennes position i gruvan.

 Hur barnen kommit till är något av ett mysterium för Ulf.