Att äga

Vinter igen.

Jag kommer ihåg en gång när jag var liten och jag hade blivit av med min pulka och var fullkomligt övertygad om att den snöat över. Det var den enda förklaring jag kunde komma på till att jag inte kunde hitta den. Men så blev det vår och ingen pulka dök upp när snön smälte.

I vuxen ålder har jag många gånger tänkt på den pulkan. Kan det vara så att snön på något sätt slukade upp den, att den var gjord av någon sorts biologiskt nedbrytbar plast som inte tålde snö?

En annan sak som jag har lagt märke till först i vuxen ålder är att folk tar saker som inte tillhör dem.

En dag

Kallt i morse. Bytte från höstmössa till vintermössa. Eldade upp höstmössan.

Skriver på ett manus till en TV-serie på 12 delar om några olika personers förhållande till sina huvudbonader. Titel? Inte Mössor och människor i alla fall.

Irrade runt i centrala Kalix i flera timmar och letade efter Posten. Gav upp.

Köpte fem Plopp och tröståt på vägen hem.

Anteckningar om verkligheten

Klättrar i träd hela dagen. Letar efter myggbon. Inte minsta spår. Hur ser de ut?

Färgbanden till skrivmaskinen slut. Måste in till bokhandeln i Kalix och köpa nya. Skrev ett kapitel med blåbärssylt i går. Det blev inte bra.

Bläddrar i seminarieprogrammet till årets bokmässa i Göteborg. Prickat för några smågrejer, men det blir nog inte av i år heller. Det är en väldigt lång promenad.

Två byggnader

Byggt ett hus av barr. Det tog större delen av våren och sommaren. Barr är ett litet använt material vid husbygge. Kanske för att det inte är något vidare.

Gick förbi Myggjagarnas klubbhytt i går. Lyset tänt. Där inne satt en uller och läste gamla nummer av Buster. Det såg för jävligt ut. Någon (ullern?) har bajsat på fåtöljen.

Måndag

Missade större delen av julen. Sov under Kalle Anka. Har ändå ingen TV. Såg fyrverkerier på nyårsafton, eller snarare hörde. Under vecka 2 jagade jag bäver. Hittade en uller, oätlig. Har mest ätit snö och barr de senaste dagarna. Ingen bra kombination. Läst en del fransk poststrukturalism: Derrida, Foucault, Deleuze. Dasset har frusit igen.