Låt oss säga att någon om ett år eller två uppmanar mig att försöka minnas den här dagen. Det behöver inte ens gälla hela dagen. Bara en enda händelse, en liten detalj. Låt oss säga att någon ställer mig inför den uppgiften. Det är osannolikt eftersom jag aldrig pratar med andra människor - jag är ju eremit - men i alla fall.
Låt oss för skoj skull säga att någon utmanade mig. Jag skulle inte minnas ett smack. Jag skulle ha svårt att minnas något redan i morgon, och uppgiften skulle vara närapå omöjlig redan om en vecka. Jag lever inte den typen av liv som man minns i detalj. Jag har rutiner och mönster i min tillvaro som jag sällan avviker från, vilket gör att dagarna blir varandra lika. De härmar varandra. Eller snarare: de härmar någon ursprunglig och förebildlig "idealdag" som kan ha inträffat för länge sedan. En dag som jag var så nöjd med att jag bestämde mig för att hädanefter inrätta mitt liv efter dess mönster. Men jag säger "kan ha inträffat" för det verkar osannolikt att den verkligen har det. Den perfekta dagen, då allt faller på plats, då tillvaron så att säga finner sin ideala form, den kan inte ha inträffat. Det skulle jag ha kommit ihåg.
