Det senaste året har jag sysslat en del med fildelning. Jag vill ju inte bryta mot lagen, därför har jag formulerat en rad regler för mitt fildelande. Bland annat laddar jag inte ner någonting som någon annan äger rättigheterna till. Det innebär i praktiken att jag sitter och delar filer med mig själv. Det kanske är bäst så, för min internetuppkoppling är väldigt långsam i skogskojan. Fildelning är ju annars en ganska social aktivitet, och därför inte särskilt kul för en eremit. Så länge jag nöjer mig med att dela med mig inom mitt lokala nätverk i kojan tycker jag att det är OK.
Jag brukar börja dagen med att tillverka en fil. Det behöver inte vara något avancerat, men det ska i alla fall vara så pass intressant att jag kan tänka mig att dela med mig av det. Till mig själv i första hand, som tidigare nämnts. Ofta blir det en ljudfil. Kanske lite sus som jag har spelat in mellan några granar i närheten. Det kan vara rogivande att lyssna på.
Eftersom jag är musiker händer det att en och annan flöjtsnutt hamnar på band också. Eller kanske lite bongoklappande. Det känns bra att skicka sina alster i en liten omloppsbana och se hur de tar sig ut i andra änden. Man laddar upp och sen ner, och vips är man konsument i stället för producent och kan lyssna med helt andra öron. Ofta blir jag kanske lite mer kritisk som konsument. Det kan bli lite tråkigt för konstnären i mig.
Då och då delar jag med mig av bilder. Det brukar jag göra helt analogt. Jag kalkerar alltså av någon lämplig bild genom att hålla upp den mot en ljuskälla. Då är det inte sällan som det är någon annans bild jag kalkerar av - alltså något av ett upphovsrättsbrott. Jag försvarar mig med att det sällan blir särskilt likt. Det finns ju inte många ljuskällor i kojan. Särskilt nu på hösten.
