Det norrländska parkbältet

Fram till mitten av 1600-talet var Norrland ett glest bevuxet slättland, där buskvegetation, gräs och åkerbär dominerade landskapet. Under det 30-åriga kriget växte behovet av trävirke för att föda krigsmaskineriet, och det beslöts att planteringar av lämpliga trädsorter skulle anläggas i den norra halvan av landet, planteringar av en typ som ditintills bara förekommit söder om Dalälven. De första försöken, som bestod i de omfattande ekplaneringarna i Haparanda kommun, avbröts då en grupp växtförädlare i Uppsala meddelade att de hade lyckats skapa en ny sorts träd som i stället för blad hade stickiga nålar på sina grenar. Dessa s.k. “barr” gjorde stor sensation på skogs- och lantbruksmässan SKOJ-47 (Skog & jord, 1647) och myndigheterna (Drottning Kristina) beslutade omedelbart att avbryta ekprojektet och istället satsa på de nyutvecklade, högteknologiska trädsorter som såldes under varunamn som Gran och Tall.

Skogen anlades från början med den klassiska franska barockparken som förebild, men förstås i mycket större skala. Med tiden kom influenser från England att vinna allt mer inflytande, och 1700-talets planeringar uppvisar en friare, mindre formell uppbyggnad av skogsparkerna. De svenska naturbruksskolorna utexaminerade tusentals arborister varje år under slutet av 1600- och första hälften av 1700-talet, men det räckte inte för att förhindra att många av planteringarna förvildades, och inom ett sekel återstod bara en handfull skogsparker som behållit sin ursprungliga form. Under 1800-talet hade planteringarna förvildats i sådan mån att vissa av dem erhöll status av urskog. Nuförtiden betraktas barrskogen som en naturlig biotop i stora delar av vårt land, men var och en som har tittat närmare på flygfoton över de svenska skogarna kan tydligt se spåren av de ursprungliga parkernas konturer.

Vanligt flygfotografi av en normal norrländsk barrskog med synliga spår av
den underliggande barockträdgårdsplanteringen.

Den skog som breder ut sig i söder och väster kring Sklörbacken har en ovanligt välbevarad karaktär av barockpark och utmärks av symmetri, raka linjer och återkommande geometriska former. Skogen norr och öster om Sklörbacken kan dock närmast beskrivas som tropisk djungel. Denna djungel uppstod under andra halvan av 1800-talet som ett resultat av att växthusodlade tropiska växter bröt sig ut ur sitt glasfängelse vid växthusägarens död. (Se artikel om Conny Lundmark)   

Fram till sekelskiftet 1700 utgjorde åkerbär grunden för den norrländska kosthållningen. I takt med att åkerbäret trängdes undan av skogsplaneringar övergick man till en kost som baserades på potatis och bark. Så är fallet till denna dag.