Veckans yrke, del 6: Domptör

 

Mats Havre

Domptör

Vassa klor, kraftiga käkar, dödligt gift i gaddar och huggtänder - det är några av de faror som domptören utsätter sig för i sin dagliga yrkesutövning. Mats Havre försörjer sig som domptör av diverse vilda djur som han hittar i skogarna runt villaförorten. Han tar dagliga skogspromenader, och när han stöter på ett djur - kanske en björn, kanske en leopard eller en räv - så sätter han omedelbart igång med att domptera. Just de djuren som räknades upp ovan hör inte till dem som Havre stött på under sina vandringar, men kanske händer det en dag?

Till domptörens yrkeskompetens hör att kunna svinga en piska, ropa betvingande kommandon och snurra dramatiskt på klackarna till publikens jubel. Mats Havre har ingen publik, så han snurrar inte så mycket på klackarna, men han är som vanligt klädd i rödskimrande sidenkostym med hög hatt och käpp. Havre är mycket elegant, men han är här för att arbeta. Han är ständigt på sin vakt. 

Många djur är svåra att domptera. De visar inget intresse för Havres ansträngningar. Men ett fåtal blir nyfikna, tar kanske några steg närmare och luktar eventuellt på Mats Havres byxor. Då tar nästa steg vid. Han sänker röstläget och börjar prata mer förtroligt med djuret. Presenterar sig, ställer personliga frågor. Han gör dock aldrig några försök att fånga några djur. Dels är han rädd för att bli biten eller illa riven, dels är han medveten om vad lagen säger om att ta vilda djur till fånga. Det är förbjudet. 

Idag har Havre spårat upp en näbbmus som han håller under försiktig uppsikt. Han vågar inte gå närmare då han har hört att näbbmöss kan vara giftiga. Men på avstånd kan han lyfta på hatten och käppen, svinga piskan och låta sin hypnotiska stämma ljuda över nejden. Den lilla näbbmusen tar dock ingen närmare notis om Mats Havre, utan fortsätter oförtrutet att tulta mot fjärran outgrundliga mål.

Mats berättar att han en gång dompterade en orm. Den såg i alla fall ganska ormlik ut på håll, men när han kom närmare började han misstänka att det rörde sig om en synvilla. På den plats där ormen legat och solat sig bara några sekunder tidigare fanns nu bara en livlös pinne. Kanske hade ormen på ett omärkligt sätt placerat pinnen där för att förvirra Mats? Domptören är förmodligen omtalad bland den lokala faunan som en vilddjurens betvingare. Även den listiga och livsfarliga ormen räds således Mats Havre - domptör.