Veckans yrke, Del 9: Spelutvecklare

Siv Driv

Spelutvecklare

Alla unga människor drömmer om att bli spelutvecklare nuförtiden. För några årtionden sedan drömde ungdomar om att bli fotbollsspelare, popstjärnor eller agronomer, men i vårt digitala och degenererade tidevarv riktas deras håg mot andra mål. 

Siv Driv har arbetat som spelutvecklare i många år, faktiskt innan yrkestiteln ens existerade. Hon var med redan från början och utvecklade. Siv uppfann till exempel tärningen och bestämde färgpaletten i Fia med knuff. Om det inte varit för Siv hade pjäserna (och plupparna) kanske haft färger som beige, gredelin, chartreuse och televerksorange? När de digitala spelen kom var det Siv som bestämde att de skulle kallas tevespel - precis som de heter än idag! 

Men hon har framförallt hittat på spel, och många av dem har spelats av generationer av hemmasittare och dagdrivare. Har du till exempel någonsin spelat ett spel som går ut på att döda så många motståndare som möjligt med kraftigt överdimensionerade eldvapen i en postapokalyptisk mardrömsvärld? Det var Sivs idé. Och har du någonsin spelat bowling med apelsiner och rödlök i en mörk källare under en nazistisk raketbas i en postapokalyptisk mardrömsvärld? Det var också Sivs idé. Hon hittade också på slalomspelet Stenmark, där man tävlar mot andra spelare jorden runt, och vinnaren i varje tärningskast får rätten att juridiskt byta namn till Ingemar Stenmark. Det finns idag ca 450 miljoner Ingemar Stenmark på jorden, och siffran växer för varje dag. Alla har de spelat spelet där man åker slalom på en radioaktiv sophög i en postapokalyptisk mardrömsvärld (i närheten av en nazistisk raketbas).

Siv arbetar inte med dator när hon utvecklar, utan hon skapar sina spel med penna och papper. De färdiga spelidéerna och skisserna skickar hon till programmeringshjonen i spelfabriken att göra spel av. Idag arbetar hon med ett nytt spel som går ut på att man samlar nystan av trollgarn, älvtrådar och fastighetsmäklarfibrer i en underjordisk postapokalyptisk mardrömsvärld under en nazistisk raketbas. När man fått ihop tillräckligt med trollgarn, älvtrådar och fastighetsmäklarfibrer (och dödat alla motståndare) kan man sticka en tröja. Snyggast tröja vinner. 

Veckans yrke, Del 8: Musiker

 

Manfred Humla

Musiker

Många föreställer sig att musikerns liv måste vara mycket glamoröst och spännande, men herr Humla beskriver en vardag som till stora delar består av repetition. Det finns bara tolv toner i den västerländska musiken, och ganska snart har man spelat samtliga och i alla tänkbara variationer i form av dynamik och notvärde. För att uppnå den fingerfärdighet som publiken förväntas inom både klassisk musik, jazz och den extrema metallen krävs dessutom flera timmars övning varje dag under många år. Skalor, arpeggion och etyder fyller musikerns vardag och lämnar inget utrymme för utsvävningar och skörlevnad.

Manfred Humla, son till den kände kompositören Bo Humla, spelar gitarr i Black Metal-bandet Dëmogorgon.net (de fick byta namn från Dëmogorgon för att undvika förväxling med tre andra Black Metal-band, nämligen Demogorgon, Demogorgon och Demogorgon) och driver dessutom ett symfoniskt folk-metal-vaporwave-projekt som kallar sig The Pilgrims. Humla skriver alla texter i sina båda band, och komponerar det mesta av musiken. Texterna är starkt inspirerade av de böcker som Manfred lånar på det kommunala biblioteket. Det är allt ifrån Anton LaVey till Smurfarna, med en viss övervikt åt det senare. Dëmogorgon.net har medverkat (under namnet Dëmogorgon Sweden) på en samlingsskiva med oetablerade norrländska hårdrocksband, och planerar att spela live någon gång i framtiden. The Pilgrims har inga konkreta framtidsplaner, men de hoppas kunna få tillfälle att uppträda med en symfoniorkester någon gång. Först måste de bara komma igång med att repa, skriva låtar och hitta någon som kan spela keyboard. 

Man kan inte leva på musik, särskilt om man inte spelar konserter eller ger ut skivor. Därför arbetar Manfred Humla även som arkitekt. Det är han som har ritat många av de hundratals vattentorn som står i en ring runt centralorten, samt kommunalhuset, konsthallen, operan och badhuset.

Veckans yrke, del 7: Projektledare

Sylvia Lund

Projektledare

Sylvia Lund är projektledare. Hon leder projekt. När någon har ett projekt som behöver lite ledning kallar de på Sylvia. När ingen kallar på henne hittar Sylvia på sina egna projekt där hon både leder och deltar aktivt. På sistone (de senaste tio till trettio åren) har det inte varit så många som har efterfrågat Sylvias projektledartjänster, men hon håller humöret uppe ändå. Och hon är sysselsatt! Idag har hon stigit upp, ätit frukost och redan hunnit titta på flera tusen TikTok-videor. Lunchen hoppade hon över av effektivitetsskäl, och nu när arbetsdagen börjar närma sig sitt slut kurrar det betänkligt i magen. Sylvia projektleder en ost- och gurkmacka i köket och sköljer ned den med ett glas vatten. Hon utvärderar projektet och ger sig själv godkänt.