Archeon Mog
Stormästare
Det innersta rummet i logens tempelkomplex är nästan helt höljt i dunkel. Ett svagt återsken av facklor som dolts bakom pelarrader ovanför våra huvuden gör att siluetten av en cylindrisk byggnad avtecknar sig i rummets mitt. Den tronar på en förhöjning av helt slät sten. Ingen öppning syns i väggen, men den kan förstås vara dold på andra sidan av cylindern. Plötsligt hörs en röst inifrån den mindre byggnaden. En djup, åldrad röst, men klart artikulerad trots att den närmast kan beskrivas som en viskning. Det är stormästaren som hälsar oss välkomna. Utan förvarning träder han sedan ut ur cylindern genom en osynlig dörr, och liksom svävar ner mot golvet där vi står.
Vad gör en stormästare egentligen?
- Jag vet inte om det finns en generell arbetsbeskrivning för stormästare - jag kan bara tala för mig själv, och jag brukar mest hänga där inne i min cylinder och fördriva tiden med att läsa och sova middag. När andra ordensmedlemmar samlas för olika riter brukar jag komma ut ungefär halvvägs genom ceremonin, och sedan står jag mest här i mitten och ser outgrundlig ut. Ibland låter någon mig förstå att det förväntas av mig att jag ska säga någonting. Då försöker jag dra mig till minnes några rader ur Azÿmanthras skrifter (de står i en hylla uppe i cylindern och utgör i princip det enda tidsfördrivet där inne) eller kanske någon gammal svensktoppsdänga. Det finns inga regler. Inte för mig. De andra ordensmedlemmarna tänker inte på annat än regler, men jag behöver inte bekymra mig om sådana trivialiteter. Jag fungerar mest som en sorts möbel. Ett passivt verktyg.
Hur blir man stormästare?
- Jag vet inte så noga. Den gamla stormästaren dog visst, och jag hade precis börjat delta i ordensmöten lockad av de stoppade möblerna i ordenstemplets foajé och kaffebrödet. Jag har alltid haft skägg, och hade sedan en tid tillbaka låtit det bli ganska vildvuxet. Det kan ha bidragit till att jag blev en av dem som tillfrågades om att bli stormästare. De övriga kandidaterna drog tillbaka sina kandidaturer på grund av en kombination av illvilligt skvaller och giftmord. Först spred jag skvaller, sedan dödade jag dem.
Finns det många fördelar med att vara stormästare?
- Fri kost och logi. Inte särskilt bekväm logi, men maten är OK och fikabrödet är förstklassigt.
Hur fick du ditt namn, Archeon Mog?
- Det bestämdes nog i de äldstes råd. Frågan bereddes av namnöverdruiden, men han brukar inte säga så mycket om processen eller bakgrunden till de namn han kläcker ur sig. Egentligen heter jag Jörgen.
Vad kan du säga om ordens historia och riter?
- Jag kan nästan inte säga någonting. Dels misstänker jag att det är emot reglerna, dels är jag inte särskilt påläst. Min föregångare hette Zog Intonsus och var stormästare i ungefär femtio år. Det var han som lät bygga det nuvarande templet med tillhörande stormästargömställe. Han var inte bekväm av sig. Faktiskt lite väl asketisk för min smak. Men templet är ganska fint.
Händer det att du umgås med övriga ordensmedlemmar?
- Som jag sade tidigare betraktas jag nog ungefär som en möbel, ett nödvändigt verktyg i utövandet av kulten. Sen är det förstås Kent, han som drog med mig hit till det första mötet med löften om gott fikabröd. Han deltar fortfarande, men vi har inte så mycket gemensamt längre nu när jag mest sitter instängd i min cylinder. Ibland är han med och gör tjänst vid offerkuben. Då brukar jag byta några ord med honom, men han svarar alltid enstavigt och närmast generat. Det är lite synd. Kan det vara för att hans fru numera bor i en mindre cylinder belägen inne i min stora cylinder? Hon kom dit nästan helt frivilligt och förefaller minst lika lycklig nu som för ett år sedan, när jag beordrade att hon skulle föras hit.
Kan man avgå som stormästare, eller måste man fortsätta livet ut?
- Det har jag ärligt talat inte funderat på. Men visst, det verkar rimligt. Jag ska fråga nästa gång jag träffar Patrik från De äldstes råd. Han har koll.
Hur gjorde du när du kom ut ur din cylinder tidigare? Det såg ut som om du svävade.
- Nä, det ser bara lite konstigt ut i det svaga ljuset. Inget hokus-pokus alls! Jag måste för övrigt säga att tanken på att jag ska syssla med det här livet ut inte är särskilt lockande nu när jag tänker efter. Det är trots allt en ganska enahanda tillvaro där i cylindern. Jag ska som sagt fråga Patrik om det. Äldstebroder nr. 1, Patrik. Han brukar veta besked.
