Boxare
För att tjäna mitt uppehälle arbetar jag med IT, eller "data" som folk utanför branschen brukar säga. Men när någon frågar om mitt yrke säger jag alltid boxare. Jag har tränat på en boxningsklubb i nästan två år. Hopprep, päronboll, skuggboxning osv. Jag har även tittat på när andra i klubben boxar på varandra uppe i ringen, men själv håller jag mig till det enkla och beprövade. Jag gillar inte våld, så jag vill inte att någon ska slå på mig. Det händer att päronbollen slår tillbaka och jag får en oväntad snyting, och inte så sällan är skuggan snabbare och får in en fullträff innan man anar att slaget är på väg. Men de slagen resulterar ju inte så ofta i blåtiror och blodvite, bara förnedring och självförebråelser. Sådant är bra för den personliga utvecklingen. De andras skratt och förminskande ord går rakt in i själen, men de dödar inte. De gör mig starkare.
När jag sitter på mitt jobb och gör datagrejer tänker jag ibland på alla gånger jag slagits till marken av min egen skugga. Mitt arbete är komplext och kräver koncentration, och det blir bara svårare att sköta för varje knockout. Redan från början har jag aldrig riktigt förstått vad det är jag förväntas göra vid datorterminalen, och när jag börjar tänka på boxning händer det att jag knappar in saker i datorn som påkallar min arbetsledares uppmärksamhet på ett negativt sätt. Aldrig på ett positivt sätt. Hans frågor och anklagelser går rakt in i själen, men de dödar inte. De gör mig starkare.
