För att få en överblick och se de stora dragen i livet måste man ibland läsa vad andra har tänkt och skrivit ner. Tankarna sträcker sig annars aldrig utanför den egna upplevelsehorisonten. Man ska inte förakta den jordnära empiri som det självupplevda är, men den kan knappast utgöra grunden för en genomtänkt filosofi om tillvaron. Läsning är en central konstituerande del av det moderna, reflekterande tankesubjektet - den enskilda aktivitet som bär upp det som i dagligt tal brukar kallas för den västerländska civilisationen.
Detta var en insikt som kom till mig relativt sent, och därför väntade jag med att lära mig läsa tills för tre år sedan. Innan dess kunde jag förstås skriva, men det var inte helt oproblematiskt eftersom jag inte kunde läsa igenom vad jag skrivit för att bedöma värdet av det. Jag tror att kvalitén på mitt skrivande blev lidande av detta, men kanske inte enbart. Vissa förtjänster i mina tidigare verk tror jag tvärtom kan tillskrivas min partiella analfabetism.
För min läsinlärning använde jag uteslutande Jan Lööfs ABC-bok. Den kan varmt rekommenderas för alla icke-läskunniga. Jag tyckte särskilt om hans flitiga användande av antropomorfiserade apor i illustrationerna.
Den vidgade tankehorisonten har fört med sig att jag utstakat nya mål i min personliga kompetensutvecklingsplan. De senaste veckorna har jag arbetat med att lära mig prata. För ändamålet har jag lånat en språkkurs på kassett från Kalix kommunbibliotek. Jag tror att jag har lärt mig bemästra vokalljuden; det är svårt att veta när man bara pratar för sig själv. Y, I och U - vilken tid det tog att lära sig skilja dem åt! Just nu arbetar jag på konsonanterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar