Kaffe ransonerades i omgångar mellan 1940 och 1951 i Sverige. Människolivet är dock alltför kort för att någon ska behöva vara utan kaffe i ett drygt decennium, således fann industrin på en mängd surrogatprodukter som alla försökte efterlikna olika aspekter av kaffet, utan att någonsin komma riktigt nära. När ransoneringen hävdes återvände det svenska folket därför omedelbart till kaffet, glömde all vad surrogat hette och tittade aldrig tillbaka.
Utom i Sklörbacken. Här hade nämligen ett fullgott surrogat vunnit popularitet bland befolkningen. Sedan århundraden tillbaka hade lingonbladsteet varit ett etablerat alternativ till vanligt svart te i bygden. Därför var det kanske naturligt att man började experimentera med just lingonblad för att framställa ett kaffealternativ. Man fann snart att bladet innehåller minst lika mycket koffein som någonsin kaffet*, och efter fermentering och rostning kunde man få fram en djup och mustig kaffesmak som långt överträffade originalet i smakhänseende, och drycken bildade en outgrundlig, svart spegel i koppen som manade den drickande till självreflektion och välgörande introspektion.
Det är förklaringen till att du än i denna dag inte kan köpa kaffe i Sklörbacken, varken på Konsum, ICA, Hemköp eller ens Steves te- & kaffehandel. Överallt är hyllan där kaffet kunde förväntas stå i stället fylld med olika varianter av lingonbladskaffe.
Exempel på nya och gamla lingonbladskaffeförpackningar från Sklörbacken
Från vänster:Herr Druvas oslagbara halvkaffe (1940-tal), Dr Zamphos Illusoriska kaffe (1940-tal), Samma gamla - surrogat av bästa sort (1980-tal), Lingonblad - varm dryck (1950-tal), Vem där? Lingonbrygd (ca 1995), Kvittar lika (2017).
* OBS! Detta gäller förstås endast inom det fiktiva Sklörbacken, ej i verkligheten. Detsamma gäller övriga fakta i denna artikel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar