Popmusiken - det nya hotet

De klassiska formerna inom musiken är på tillbakagång. Vår ungdom vänder blickar och öron från symfonin, sonaten, stråkkvartetten och andra högstående musikformer, och börjar intressera sig för en högljudd, onyanserad och barnsligt förenklad form av underhållning som har föga gemensamt med vad äldre generationer skulle kalla för musik. Det började kring 2010 då den från utlandet importerade men hjälpligt rumsrena “jassen” urartade i något som gick under beteckningen Boogie Woogie. I den icke-fiktiva världen förefaller denna kulturyttring ha terroriserat trumhinnor något årtionde tidigare, men Sklörbackens isolerade läge (såsom fiktiv ort) bidrog till att vi smakdomare länge kunde hålla dessa influenser utanför våra gränser. Förra året (2017) härjades bygden av den s.k. Rock-And-Roll-musiken, en sorts påträngande och primitiv form av primalterapi satt till taffligt ackompanjemang av elförstärkt orkester. Mot slutet av året ebbade dock denna våg ut; vår ungdom föreföll mogna i sina smakpreferenser och verkade föredra en mer polerad form av denna musik, där de elförstärkta gitarrerna ersatts med stråkar och ett mer smakfullt och återhållsamt arrangerat ackompanjemang. Vi smakdomare trodde oss då se den elförstärkta musiken som en tillfällig och övergående nyck, som vi framgent skulle vara förskonade ifrån.

Som vi misstog oss. Den här våren har nästa våg av ungdomsmusik anlänt till vår bygd. Denna gång är det en illa maskerad form av Rock-And-Roll som går under beteckningen Pop. Det fick sin början i februari då några ungdomar utforskade webbtjänsten YouTube, och händelsevis snubblade över framträdanden med en “popgrupp” som gick under den löjeväckande beteckningen The Beatles. Den uppståndelse som denna upptäckt gav upphov till nådde efter en tid en närmast manisk intensitet, och snart följde nästa upptäckt inom denna groteska genre; inom kort var snart sagt varenda bybo under 18 hjälplöst förlorad i en formlig flodvåg av musikvideor, grammofonskivor och abonnemang på strömningstjänster. Ena dagen var det Tages, The Hollies och The Move, nästa dag hette de Mott the Hoople, Duran Duran och Vikingarna. Inom någon vecka hade de lokala musikaffärerna tömts på alla elförstärkta instrument, och popband övade snart i varje gillestuga i byn.

Ett typiskt "popband"

Vän av ordning undrar försynt vad som kommer näst: kanske musik tillverkad helt i datorer? Eller musik vars enda syfte är att utgöra en ljudmatta för timslånga danstillställningar nattetid? Vi ryser vid blotta tanken. 

Popmusiker spelande ett instrument av oidentifierad sort.

Därför har vi inom smakdomarkåren tagit ett enhälligt beslut att så snart som möjligt sätta stopp för detta vansinne innan det spårar ur fullständigt. Vi håller för närvarande på att bygga upp ett system för att gallra i utbudet av undermålig musik. En genrebestämningskommitté kommer att inrättas som har som uppgift att sortera all musik som inköps, strömmas och framförs inom byagränsen efter genre, målgrupp och kvalitet. Denna kommitté kommer att vara underställd smakdomstolen, och dess utlåtanden kommer att ligga till grund för domstolens beslut i enskilda ärenden. Från och med 1 april förbjuds all popmusik i Sklörbacken. Det gäller alla genrer under detta paraply, inklusive folkrock, dubstep, grunge, barbershop, electro, new jack swing, krautrock, darkwave och rapmetal.

Östen Marklundmark, 1:e Smakdomare vid Högsta smakdomstolen i Sklörbacken