Byggnaden

Vi passerar den så gott som dagligen, på väg till jobbet, på shoppingrundan, på skogspromenaden och varje gång vi springer i vild panik längs ett igenvuxet järnvägsspår i ett desperat försök att fly från byn. Byggnaden.

Den har alltid stått där, men hur ofta har vi reflekterat över vad den har för syfte och vilken sorts verksamhet som bedrivs där inne? Har vi någonsin sett någon passera ut eller in genom byggnadens portar? Ibland skymtar vi förstås skuggor som rör sig i dess rum, anar kanske en hand som viker undan en gardin i ett fönster på andra våningen eller hör mullret av trummorna som verkar emanera från källarplanet, men vet vi vilka de är som befinner sig där inne? Känner vi kanske någon som arbetar där? Eller är det måhända någons bostad?

När vi var barn trodde vi alltid att byggnaden var ett museum eller ett fängelse. Vi hade läst om sådana institutioner och föreställde oss att de borde se ut ungefär så. Men i vuxen ålder har vi kommit att överge den teorin. Museer brukar ha namn och skyltar med öppettider, och fängelser höga murar, och de brukar dessutom i allmänhet vara utmärkta på kartor. Den här byggnaden låter sig inte infångas så lätt. Har vi då försökt att närma oss byggnaden för att kanske knacka på dörren eller titta in genom ett fönster? Nej. Vi gör inte det. Den ligger alltid lite för långt bort, och vi är ju alltid på väg någon annanstans.

Inte ens nu, när vi skriver den här artikeln, kan vi förmå oss att promenera det korta stenkast som skulle ta oss till det som förefaller vara byggnadens huvudingång. Vi vet redan att vi halvvägs dit skulle slås av tanken att vi slösar bort vår tid när vi egentligen borde skynda oss till ett viktigt möte eller en lockande mellandagsrea. Vi försökte en gång ta en bild av byggnaden, men innan kameran i vår mobiltelefon hade startat var vi djupt inbegripna i ett spännande spel på sagda mobil, och ville ogärna slita oss från detta angelägna värv.

I stället har vi valt att illustrera den här artikel med en avbildning av en annan, snarlik byggnad. Den är faktiskt inte bara snarlik: den är till utseendet  identisk med byggnaden vi skriver om, ner till minsta detalj. Den står också på samma plats. Vi tänker oss att hemligheten bakom byggnadens existens står att finna i denna uråldriga avbildning, om vi bara lyckas skala av de lager i bilden som skymmer vår sikt.