När jag hade skrivit min första roman kände jag mig
oövervinnerlig. Jag anade redan då att den skulle bli min biljett till den
stora världen. Från den stund jag lyfte fingrarna från tangentbordet efter att
ha satt den sista punkten förstod jag att jag hade skrivit något oerhört, och att
hela världen inom kort skulle drabbas av samma insikt. Jag känner fortfarande
så, även om det har gått tjugo år sedan dess, och jag vet att jag kommer att känna så tills den dag någon annan läser boken.
*
De symfonier jag skrev mellan åldrarna 23 och 35 (år) framkallar
alltid en känsla av oerhörd frihet hos var och en som hör dem. Jag förstår
faktiskt inte varifrån de kom, symfonierna, men de strömmade igenom mig och ner
på notpappret i ett obehindrat flöde. Musik direkt från änglarna innehöll de,
symfonierna. Men någonting hände när jag var 35 år. Någon stängde kranen, och
musiken slutade flöda ur mig. Kanske är det vad som händer med musik som aldrig spelas?
*
Varje år vid den här tiden brukar jag vilja göra en film. Jag
har alltid några manus liggande som jag har skrivit på under året, och lagom
till sommaren brukar jag känna mig redo att starta produktionen. Det är ju
filmbranschen jag kan. Det är där jag hör hemma. Rutinen känns välbekant och
nästan lite förutsägbar vid det här laget: jag bestämmer skådespelare och
inspelningsplatser och sedan kontaktar jag ”min” producent för att hjulen ska
komma i rullning. Men hon svarar sällan, och svarar hon brukar det alltid vara korthugget,
avvisande. Jag får nästan för mig att hon numera inte ens bryr sig om att läsa
mina manuskript. Det tycker jag är en oprofessionell inställning, men tyvärr är
hon den enda producent som jag har adressen till. I år ska jag försöka göra en
film om min barndom. Jag framlevde såvitt jag vet mina fem första år ensam i
ett träd, innan jag adopterades av en flock gråsparvar och gav mig ut i världen
på jakt efter frön och insekter.
*
Så här i efterhand framstår mitt stadsbyggnadsprojekt som
ett stort slöseri med tid och resurser. Jag ägnade många, många år åt att bygga
en stad i närheten av där jag bor. Den ser ut som en vanlig stad, med bil- och
cykelvägar, gatubelysning, avloppssystem, butiker, parker, vårdinrättningar,
skolor, stenlagda trottoarer, parkeringsplatser, övervakningskameror och
ryttarstatyer. Skulle jag kanske ha berättat om den för någon annan?
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar