Loos skrift nådde dock aldrig trakterna kring Sklörbacken. I stället kom en annan skrift av den jämförelsevis okände arkitekten Börje Marklund att forma det sätt som husen utformades i byn under större delen av 1900-talet, Ornament är väl festligt! hette hans frejdiga men något svårbegripliga skrift. I den pläderade han (enligt uttolkningstraditionen) för ett ökat användande av mönster och ornament i utformandet av alla typer av husfasader. Helst skulle mönster av olika karaktär och i olika färgskalor blandas i möjligaste mån, för att nå en sorts kamouflageeffekt och därmed maximal formupplösning. På så sätt skulle husen på ett mer organiskt sätt smälta in i omgivningen. Ganska snart utkristalliserades ett standardiserat sätt att dekorera fasader som med tiden har kommit att kallas Sklörbacksvillan. De flesta hus som byggts i byn de senaste hundra åren har utformats på detta sätt, med mycket små variationer. Hustypen har kommit att bli en källa till stolthet för invånarna, men den har också skapat en del förtret. Det händer ofta att personer, ibland hela familjer, tar fel på hus och kommit att bosätta sig veckovis hos grannen innan det upptäcks. Med tiden har de flesta invånare bott i en stor mängd av byns hus, eller åtminstone stövlat in mitt i någon grannfamiljs middagsmål i tron att de kommit hem.
 |
| Sklörbacksvillan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar