Det grå huset

Det grå huset (fotografi).

Nu har jag återigen förirrat mig hit, till den plats där skogen växer som tätast. En gång bodde en familj här, i det grå trähuset som sedan decennier står insnärjt i sly. Nu kan jag inte lita på att de tjocka golvplankorna ska bära min vikt, och trappan vars första steg jag nyss beträdde knarrar bekymrat allteftersom jag rör mig uppåt mot övervåningen. Stormar och vintersnö har i en gemensam ansträngning ätit ut ett hål i taket ovanför det stora rummet, så jag kommer inte undan de upptornande mörka molnen ovanför, inte ens här inne.

Idag är golvet torrt. Jag lägger mig som vanligt på rygg och tittar upp i taket, åt ett håll där det ännu inte är uppbrutet av naturens krafter. Familjen som bodde här var konstnärer och ägnade sina dagar åt att göra tak- och väggmålningar i det egna hemmet. Här uppe på övervåningen är målningen särskilt vacker. Som i de flesta hus i trakten är motivet för övervåningens takfresk Yttersta domen. Men då utsmyckningen av de andra familjernas innertak kanske var överstökat på några få veckor, ägnades den här Yttersta domen flera decennier av slit och umbäranden, och omfattar inte bara tak, utan även väggar, möbler och golv.  

Den sista familjemedlemmen - mellansystern Eff - dog 1906, och sedan dess har huset förfallit. Få vet att hitta hit, och många har genom åren passerat helt nära husknutarna utan att upptäcka det. De hade inget efternamn, men förnamnen är utskrivna i väggmålningarna runt om i huset: fadern hette Mog, modern Oppo, storasystern Ott, den ende brodern Ock, lillasystern Isst, och mellansystern Eff. De ligger begravda under huset.

Jag kan inte placera huset på en karta.