Åttadagarsveckan

Många som lämnar (det fiktiva) Sklörbacken och besöker andra delar av Sverige förvånas över det faktum att man där delar in året i sjudagarsveckor. Det är inte unikt för Sverige heller, utan mycket vanligt även i andra delar av världen. Skillnaden är att man utanför (det fiktiva) Sklörbacken inte inkluderar Azÿmanthra bland veckans dagar. Det gjorde man inte här heller före 1980, då man på årsdagen av den stora Azÿmanthras (se särskild artikel) död förklarade att var åttonde dag hädanefter skulle ägnas åt att hedra bygdens mest framstående dotter. Hennes dag infaller sedan dess (som alla vet) mellan onsdag och torsdag och är en helgdag för alla invånare, inklusive kioskbiträden, fångvaktare, börsspekulanter, tidningsbud, poliser, präster (särskilt präster), personal inom vård och omsorg, elitidrottare, godsherrar och dagdrivare.

Till skillnad från de andra helgdagarna som ofta har religiösa övertoner, är Azÿmanthra en helt och hållet profan helgdag. En del tolkar detta som att man därför lämpligast högtidlighåller dagen genom att uppträda rent antireligiöst. Många av byns invånare brukar spara på veckans alla svordomar och släppa loss dem på just denna dag, vilket somliga finner både osmakligt och inte alls i samklang med den vars namn dagen är uppkallad efter. Azÿmanthra svor alla dagar i veckan, men alltid med finess och enbart när situationen påkallade sådant språkbruk.

Vår grannby, (det fiktiva) Luxemburg, har som bekant en elvadagarsvecka. Fråga mig inte varför.

Körsång i det fördolda

Som alla vet är körsång förbjudet i Sklörbacken. Men det finns ett sätt att kringgå detta förbud, och det utnyttjas av diverse ljusskygga sammanslutningar för att sprida körsångens gift i bygden. Lagen säger att, inom ett slutet, hemligt sällskap tillåts för ändamålet tillämpliga sånger framföras i varierande stämmor. I Sklörbacken finns händelsevis en stor mängd hemliga sällskap.

Sklörbackens byakör håller konsert en gång i kvartalet, i Etermästarlogens samlingssal i anslutning till den Esoterisk-ekumeniska kyrkan som står vid den södra infarten till byn. De esoteriska sällskapen har en särskilt stark ställning här i trakten, varför i princip alla byns invånare är medlemmar av kören. Utom jag. Jag sitter inte ens i publiken.

Körens repertoar tas ur den klassiska esoteriska sångskatten, till exempel "Den hermetiska källan", "Fördunklad är den yttersta sanning", "Gnosis, gnosis, tvivelsutan" och "Men se goddag, herr Rosencreutz!". Konserterna avslutas alltid med att kören framför Sklörbackens inofficiella byasång, "Söner, döttrar av den hulda trakt". 

Lyssna gärna på denna inspelning av byasången. Det är Sklörbackens manskör som ackompanjeras av musikdirektör Lennie Marklund och Kommunala musikskolans blockflöjtsensemble.

🔈Söner, döttrar av den hulda trakt

Söner, döttrar av den hulda trakt

Fylkas vid min sida

Sluten upp med vapenmakt

Att redoboget strida

Fiender till gott och rätt och skönt

Som synes svärden slipa

De skola finna det föga lönt

Att denna trakt angripa

Sjung med högan röst, vår friska sång

Klara alla strupar

Den torde bli den lede till förfång

Innan alla stupar

refräng: 

Vår by (vår by), vi sjunger nu till sist

Den är (förvisst) måhända lite trist

Inte helt unik

Tvärtom: andra byar lik

Präglas av en skämd odör

Backe full av sklör!

(refräng upprepas ad nauseam)

Hur vi styrs

Även en liten by måste styras. Vår by må ha ett invånarantal som gränsar till det ensiffriga, men vi kan inte låta anarki råda. Då vi egentligen inte är en del av det politiska systemet i Sverige (fiktiva orter är det sällan), är vi emellertid inte bundna av de styrelseformer som råder i övriga delar av landet.

Vart artonde år väljer invånarna representanter till byäldsterådets parlamentsförsamling. I praktiken är valet en ren formalitet då det alltid är de sju äldsta byinvånarna som väljs. Vid behov hålls fyllnadsval för att ersätta de rådsmedlemmar som lämnat orten (eller denna världen). Parlementsförsamlingen har formen av ett skådekabinett. Deras möten är strikt regisserade föreställningar där avvikelser från det manus som författats av rådspresidenten är otänkbara. De kan inte tänkas. De får inte tänkas.

Rådspresidentens identitet är alltid okänd, även för parlamentsförsamlingen. Hen kommunicerar via e-post ställd till parlamentssekreteraren, som även den ska vara anonym och därför alltid uppträder maskerad. Den nuvarande sekreteraren har vi dock ganska goda aningar om vem det är. Man kan inte dölja allt bakom en mask, Lundmark!   

Ohörsamhet gentemot rådspresidentens påbud bestraffas med vederstyggliga plågostraff. Vilken tur då att rådspresidenten alltid har vårt bästa för ögonen och att ingen någonsin har fått för sig att sätta sig upp mot hens beslut!

Byäldsterådet har en rad ceremoniella uppdrag som i viss mån utgör en sorts maktutövande. De deltar t ex vid möten i skolans elevråd, och kan i enstaka fall ha visst inflytande över de beslut som fattas där. Det är elevrådet som vart trettiofjärde år utser rådspresidenten.

Parlamentssekreteraren iförd sin ceremoniella mask

Skola och bildning

I den här byn finns ingen kommunal grundskola. Befolkningsunderlaget är för litet, heter det. Må så vara. Byns befolkning har ändå alltid varit självförsörjande vad gäller utbildning. Sedan början av 1900-talet ligger här en kooperativt ägd friskola med filologisk inriktning som täcker in förskoleklass till gymnasiet.

När barnen börjar i förskoleklass förutsätts de kunna läsa sedan något år tillbaka, samt äga en grundläggande överblick över och förtrogenhet med den klassiska litteraturen inom de stora världsspråken. Lågstadiet ägnas huvudsakligen den klassiska filologin och studier av Medelhavsländernas kulturhistoria, inklusive valbara fördjupningskurser i assyriologi, egyptologi och semitisk filologi. Mellanstadiet ägnas Asien, med studier i sanskrit och indisk filologi och de populära kurserna om Kina och Japan som avslutas med en tre månader lång studieresa. Under högstadiet förväntas eleverna bedriva självstudier i de germanska, slaviska och romanska språkens historia, samtidigt som de på handledd tid slutför en akademisk avhandling inom valfritt fördjupningsområde.

Gymnasiet omfattar två program, El-/teleteknisk linje och Frisbeegolf.

Azÿmanthraskolan

Det grå huset

Det grå huset (fotografi).

Nu har jag återigen förirrat mig hit, till den plats där skogen växer som tätast. En gång bodde en familj här, i det grå trähuset som sedan decennier står insnärjt i sly. Nu kan jag inte lita på att de tjocka golvplankorna ska bära min vikt, och trappan vars första steg jag nyss beträdde knarrar bekymrat allteftersom jag rör mig uppåt mot övervåningen. Stormar och vintersnö har i en gemensam ansträngning ätit ut ett hål i taket ovanför det stora rummet, så jag kommer inte undan de upptornande mörka molnen ovanför, inte ens här inne.

Idag är golvet torrt. Jag lägger mig som vanligt på rygg och tittar upp i taket, åt ett håll där det ännu inte är uppbrutet av naturens krafter. Familjen som bodde här var konstnärer och ägnade sina dagar åt att göra tak- och väggmålningar i det egna hemmet. Här uppe på övervåningen är målningen särskilt vacker. Som i de flesta hus i trakten är motivet för övervåningens takfresk Yttersta domen. Men då utsmyckningen av de andra familjernas innertak kanske var överstökat på några få veckor, ägnades den här Yttersta domen flera decennier av slit och umbäranden, och omfattar inte bara tak, utan även väggar, möbler och golv.  

Den sista familjemedlemmen - mellansystern Eff - dog 1906, och sedan dess har huset förfallit. Få vet att hitta hit, och många har genom åren passerat helt nära husknutarna utan att upptäcka det. De hade inget efternamn, men förnamnen är utskrivna i väggmålningarna runt om i huset: fadern hette Mog, modern Oppo, storasystern Ott, den ende brodern Ock, lillasystern Isst, och mellansystern Eff. De ligger begravda under huset.

Jag kan inte placera huset på en karta.