Det började med att vår vördade Rådspresident i sitt fyrtionde år på ämbetet plötslig (för första och enda gången) drogs med i tidens strömningar, lät håret växa och började iaktta en strikt vegansk livshållning, samt beslöt att göra delar av denna livshållning till allmän lag, åtminstone i den del av byn som lyder under Byäldsterådet.
Året var 1968. De flesta hushåll hade vid tidpunkten ett flertal husdjur, och många av gårdarna i byn hade tamboskap av olika slag: nötkreatur, hästar, strutsar, får och lemurer. Den dag som beslutet vann laga kraft började verksamheten avvecklas på ett så naturligt sätt som möjligt: djuren samlades in och placerades i en inhägnad med förhoppningen att de skulle kunna lösa situationen själva i enlighet med var och ens naturliga instinkter. Ett stort antal frisläppta exotiska giftormar gjorde processen kort med några av de mer oförsiktiga individerna. Ormarna själva överlevde inte den första vintern. En halvtam varg som fångats in av en förvirrad äldre byinvånare i tron att det rörde sig om en vilsekommen hund tog hand om många av de andra djuren, både större och mindre. En ung entusiast i byn hade tagit sig för att samla på parasiter (också djur, märk väl), och när de släpptes fria bland husdjuren utvecklade dessa en rad sjukdomar och svaghetssymtom och tynade efterhand bort av naturliga orsaker inom loppet av några få veckor eller år.
 |
| Husdjur av oidentifierad typ |
Det fanns förvisso ett motstånd bland invånarna mot att husdjur och boskap skulle tas ifrån dem. Många ville fortsätta hålla djur i fångenskap, tämja dem och utöva makt över liv och död. De saknade den känsla av villkorslös kärlek och lydnad som bara ett husdjur kan skänka. En motståndsgrupp formades, och vid flera tillfällen gjordes försök att etablera djurhållning på väl dolda platser i grannskapet, men de övervakningskameror som finns monterade i ett finmaskigt nätverk i hela byn gjorde att alla sådana experiment blev mycket kortlivade.
Senast 2015 dömdes levnadstecknaren och estradpoeten Malcolm Lundmark till straffarbete för sina försök att etablera en koloni dansmöss i sitt garage. I slutet av 90-talet gjordes upptäckten att pamflettförfattaren och vivören Holger Marklunds syster Jazza i själva verket var en Golden Retriever. Holger sitter fortfarande i fängelse. Jazza sövdes ned efter den summariska processen; hennes vilda protester och mångordiga inlagor till rätten hjälpte föga. Något år senare bröt en flock katter igenom tamdjursstängslet på byns norra sida och började röra sig mot centrum i jakt på fodervärdar. Flocken fångades omedelbart in och flögs med kattransportplan till Kalix, en rå och barbarisk ort där husdjur fortfarande hålls i slaveri.
Jubileumet för husdjursförbudet kommer att högtidlighållas med en vegansk och helt igenom etisk manifestation på torget intill den staty som uppförts i åminnelse av Mandrake, den berömda björnhunden som dog i mänsklig fångenskap 1932, efter att ha infångats sedan han (i självförsvar) dödat fem jägare och ett okänt antal får.
 |
| Mandrake, avbildad ur minnet av anonym konstnär |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar