13 december

Idag, den 13 december, firas som vanligt Luciferdagen på Stora torget, alltså det mycket lilla torg som ligger två kvarter söder om det åtskilligt större Lilla torget, som byggdes för att kunna vara nödlandningsplats för alla i Sverige förekommande flygfarkoster (inklusive zeppelinare och Boeing 747) inte att förväxla med torget Torget som ligger strax bredvid, som inte har någon särskild funktion, och heller inte får beträdas av mänskliga varelser. 

Firandet börjar som vanligt med att grådvärgarna “sopar banan”, dvs knuffar bort alla julshoppare som befinner sig i processionsvägen. Sedan hörs dånet av de heliga trummorna. Ljudet växer i styrka under flera minuter till närmast öronbedövande nivåer, och plötsligt blir det knäpptyst. Ur tystnaden utkristalliseras efter hand ett lågt brummande. Det är tomtarnas armé som närmar sig med ljudlösa steg, ackompanjerade av de små farbrödernas monotona och oartikulerande mässande.  

Sedan kommer Lucifer själv i sin brinnande vagn dragen av två fembenta getter. Han är helt klädd i svart och sjunger ljushymnen Lux hieme med en tunn, gäll stämma, som till en början låter som det hjärtskärande kvidandet från ett övergivet barn, men efter några minuter utstöter hen ett mäktigt avgrundsdjupt vrål som får tomtearmén att välta över ända, kentaurerna att stegra sig, och stjärngossarna att gråta. Lucifers kastratkör brister ut i ett hjärtskärande dissonant ackord, medan Lucifer tar av sig sin mörka klädnad och träder ut på scenen mitt på torget som en ren ljusgestalt, en vitklädd andevarelse omstrålad av ett blekt gult ljus, flackande som en eldslåga. 

Vid det här laget har alla traktens invånare hunnit anlända till torget. I stillhet inväntar de det ögonblick då ljuslågan runt gestalten på torgets mitt slocknar, varpå alla samtidigt rusar in mot mitten och ivrigt börjar slita lemmarna av Lucifer. 

När tumultet har lagt sig fördelas de finfördelade resterna av ljusgestalten i bästa grannsämja. Dessa förvaras sedan hemma hos var och en i “lussekärlet” en blyfodrad träask som placeras i en hålighet i väggen och tillbes under den vecka som följer, tills den gjort sitt jobb och himlens ljus på nytt börjar vända tillbaka efter det stora mörkret.

Denna högtid firas enligt ryktet även på andra platser i landet, om än i perverterad form.