24 april 2024

Veckans yrke, Del 20: Komiker





Stig “Djurens liv” Brehm


Komiker


Många tror att man måste vara rolig för att arbeta som komiker, men det viktigaste är faktiskt att man är villig att arbeta hårt. Man måste ställa upp på varje erbjudande om jobb, och verkligen ge allt under varje framträdande. En framgångsrik komiker sitter inte och väntar på att någon ska ringa upp, utan hen kontaktar arrangörer och etablissemang själv, och charmar sig inte till jobb med vitsar och kvicka repliker, utan genom att erbjuda ett  konkurrenskraftigt pris för sin produkt och ett sakligt och professionellt bemötande. 

På många ställen räcker det att sätta upp en skylt i byn som berättar att “i kväll har vi besök av en ståuppare som ska underhålla i en timme i det gamla bönhuset”, så blir det fullsatt. Det är vanligtvis bara en enda föreställning ute på landsbygden så det behöver inte vara så roligt. Ståupp som ståupp tänker jag. Det är mer en social grej för de här människorna. De har kommit för att skratta, och då behövs det inte så mycket för att de ska komma igång. Visst uppstår det pinsam tystnad då och då, men då är det alltid någon som ändå skrattar efter ett tag, kanske bara för att det inte ska kännas så pinsamt, och så sprider det sig sakta genom publiken tills alla skrattar till ett skämt som de tror att de eventuellt precis missade när de var försjunkna i tankar. Om det inte händer får man betalt ändå.

En del av arbetet med att vara komiker är att uppträda i TV. Kanske inte i första hand med att framföra den egna seriöst syftande humorn, utan som deltagare i lekprogram. Att förnedra sig inför det svenska folket är ett lågt pris att betala för att kunna kalla sig för professionell komiker. Man säger ju att all bra humor har en mörk botten, och därför är det så bra att vi tvingas uppträda i de mest degraderande och infantila sammanhang för att ha en rimlig chans att skrapa ihop till hyran. När vi hamnat så lågt att vi sitter och tramsar i TV5 på bästa sändningstid vet vi att vi kommer att ha en solid bas av självförakt att ösa ur för framtida scenrutiner. 

Jag uppträder på Klubb flams och trams nästa tisdag klockan 15.30. Medlemmar i hembygdsföreningen och pensionärer betalar extra. Barn är välkomna, men de kommer inte att förstå någonting, om tidigare erfarenheter av målgruppen är någonting att gå efter.


Inga kommentarer: