Malcolm Byxén
TV-producent
“Vi TV-producenter tänker hela tiden i termer av format. Vägen till framgång i branschen är att hitta på ett helt nytt koncept som ingen annan har tänkt på tidigare. Men det räcker inte att det är nytt. Det måste ha ett inbyggt element av spänning, en känslomässig komponent som gör att publiken bryr sig om vad som händer och tvångsmässigt återvänder varje vecka för att se hur det går. Under många år har jag haft problem med att komma på nya koncept. Jag har anställt kreativt folk till höger och vänster, men allt de kunnat klämma fram har varit variationer på gamla beprövade idéer. Det har gått ganska bra för oss ändå. Faktum är att de flesta tittare nöjer sig med att se samma skräp gång på gång så länge kostymen är ny. Men den här gången tror jag faktiskt att vi har lyckats hitta på ett helt nytt och revolutionerande format som jag vet att vi kommer att kunna sälja i många länder.
Programmet heter Finkan. Det är ett realityprogram om en person som sitter i fängelse. De andra fångarna är förstås skådespelare, men för att det ska kännas realistiskt har de begått grova brott som en del av förberedelserna för serien. På så sätt behöver vi inte betala hyra för cellerna, utan de är riktiga fångar vars uppehälle betalas av det allmänna. De flesta valde att begå våldsbrott av olika slag. En visade sig vara pacifist, så han ägnade sig i stället åt avancerad ekonomisk brottslighet. Han försnillade några miljarder genom att starta en friskola utan vare sig lärare eller lokaler. Men det fick han förstås inte något straff för i dagens samhällsklimat, så han är inte längre med i serien. Dessutom bor han på en söderhavsö och vi kan inte längre kontakta honom.
Även huvudpersonen kommer att få begå ett grövre brott, tillräckligt grovt för att vi ska kunna dra ut på serien i några säsonger. Men allt är förstås på skoj. Brottsoffren informeras förstås, i efterhand. De erbjuds att delta i programmet och får på så sätt en chans att bli kändisar. Win-win. Dynamiska effekter!
Vi använder oss av de befintliga övervakningskameror som finns i fängelset, och kompletterar med intervjuer med jämna mellanrum. Programledaren sitter i en närliggande cell. Han har en dold kamera med mikrofon och kommer att ge tittaren en unik insyn i fängelsets värld med sina insiktsfulla och personliga betraktelser. Han rånade en förskola för att få tillträde till fängelset. Förskolebarnens föräldrar tackade nej till vårt erbjudande om deltagande, och förnekade därmed sina barn en unik möjlighet att tidigt etablera sig i medielandskapet.
Det här känns som ett fräscht koncept. En miljö som inte många av tittarna är närmare bekanta med, spännande och dramatiska förhistorier och med mycket på spel både känslomässigt och existentiellt. Maktkamp, förnedring, desperation och våld i ett attraktivt format. För att krydda det hela lite mer kommer huvudpersonen att få i uppdrag att planera en rymning, och kanske ett och annat upplopp. En serie av den här typen kräver nämligen överraskningar och kreativitet för att bli intressant, annars riskerar den att bli enformig. Monoton. Repetitiv. Samma cell dag efter dag, samma sysslor, samma trista jargong. Ingen variation i miljön, och knappt någon meningsfull interaktion alls mellan de medverkande.
Vi planerar att sätta serien i produktion så snart vi har löst vår tvist med det företag som äger rättigheterna till Big Brother. Det är förstås struntprat att vi skulle ha kopierat dem. Det är en helt annan miljö och vi har dessutom en helt annan titel på programmet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar