.jpeg)
Helgon
Jag befann mig på en missionsresa på bortre sidan av Fransberget, stötte ihop med en grupp ur lokalbefolkningen och uttryckte mig kanske lite okänsligt i samtalet med dem, uppfylld av missionsiver och religiös glöd som jag var. Någon slog ihjäl mig med en sten. Tydligen sprang i samma ögonblick en källåder upp i marken på den plats där jag föll, eller åtminstone någonstans i närområdet. Sedan dess är jag ett helgon.
Det här var länge sedan, typ 1993.
På platsen där jag dog byggdes ett litet kapell. Under byggarbetet uppdagades en trasig vattenledning i marken, varför jag omedelbart utsågs till skyddshelgon för underjordiska vattenledningar. Den rollen var tydligen vakant.
Folk ber mig om allt möjligt som inte har med VVS-teknik att göra. Jag ska hela sjuka, välja lottorad, ge tur åt det lokala landhockeylaget och annat som inte tillhör mina kompetensområden. Vanligtvis struntar jag i förfrågningar som inte finns i arbetsbeskrivningen. De sällsynta fall då folk vill att jag ska beskydda någon nyanlagd vattenledning brukar jag anstränga mig desto mer. Jag kan förstås inte garantera ledningarnas säkerhet till hundra procent, men jag försöker hålla lite extra koll, och om jag tycker mig ana att ett rostangrepp hotar att äta hål i en ledning eller ett grävarbete kommer för nära något för tillfället bortglömd rör i marken så brukar jag försöka rikta omgivningens uppmärksamhet mot problemet på olika sätt. Man får helt enkelt improvisera fram en lösning. Grävmaskinisten kanske kan få ett telefonsamtal, samtidigt som en söt liten ekorre skuttar framför grävskopan - och plötsligt ser han eller hon det exponerade röret i jorden!
Det var ett hypotetiskt exempel. I själva verket är det sällan jag tvingas ingripa. Dessutom är jag bara ålagd att göra det i de fall då någon bett förbön för den aktuella installationen under det senaste året. Man kan jämföra mig med en försäkring. Du kan inte få ut någonting på en försäkring som du har slutat att betala för. Om folk inte orkar göra sin del (hela bönegrejen) så kan de inte förvänta sig något större engagemang från min sida. Så på det hela taget har jag ett enkelt jobb. Hänger mest och softar i helgonsfären. De stora kändisarna bland oss måste förstås rycka ut jämt och ständigt och får aldrig vila. Deras tillvaro liknar mer ett straff än någonting annat. Samtidigt ska man betänka att vi strängt taget existerar utanför både tid och rum, så det bör inte vara ett jättestort problem. Dessutom är det bättre än att underkastas eviga plågor i en brinnande mardrömsvärld som de flesta andra själar får uthärda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar