Hippolytos Marklund
Journalist
Mitt arbete börjar alltid med att jag försöker identifiera kärnpunkten i en situation eller företeelse. Var kan jag hitta det som förmår väcka läsarens känslor och engagemang? Ibland är det uppenbart, men ofta måste jag leta bortom det självklara och söka mig under ytan på situationen och de människor jag intervjuar. Läsa mellan raderna, fokusera på det outtalade och förbjudna. Sedan återstår gestaltningen. Språket är mitt verktyg, och jag ägnar veckor åt att finslipa, utveckla, stryka och bränna manuskript innan jag är nöjd. Journalistiken är ett kall.
Sedan ett par år skriver jag huvudsakligen för Biodlarföreningen Stingets medlemsblad, som kommer ut med två nummer per år, vårnumret och höstnumret. Just nu är jag inne i slutfasen av arbetet med vårnumret, och det kommer att väcka en del uppståndelse! Jag har under det senaste året arbetat med att nysta upp en stor korruptionsskandal i föreningen, som rör en stor del av både styrelsen och de individuella medlemmarna. Jag kan inte avslöja alla detaljer här, men det torde vara uppenbart för alla insatta att den s.k. spindeln i nätet är Evert Lundmark, släktöverhuvud för Lundmarksklanen. Kassören Eva-Labolina Lundmark, sekreterare Asterix Lundmark, styrelseledamöter som Silja-Line Lundmark, Mogens Lundmark och Råger Lundmark är också djupt insyltade. Det jag har nystat upp är en härva av vänskaps- och släktskapskorruption av värsta sort - nepotism och gynnande av personer med nära släktband till de styrande i föreningen. Honungsburkar har utbytts utan att betalning erlagts, kupor har renoverats som “väntjänster”, medlemsavgifter har gått till föreningssammankomster som närmast kan liknas vid släktträffar för Lundmarksklanen.
I bjärt kontrast till detta sakernas tillstånd ställer jag den konkurrerande föreningen RBIS (Rättrådiga biodlare i samverkan), under ledning av Irmgard Marklund. Där råder förvisso en viss dominans av just efternamnet Marklund i föreningen, men det är ju samtidigt ett mycket vanligt namn. Att samtliga styrelsemedlemmar råkar vara släkt är nog framförallt en indikation på att vissa personlighetsdrag (framåtanda, ansvarstagande, redlighet) verkar vara ovanligt framträdande just hos medlemmar av släkten Marklund. Om det är genetiskt överlåter jag på vetenskapen att utröna. Själv växte jag upp i en Lundmarks-familj, och insåg först i vuxen ålder att jag måste ha förväxlas och bytts ut på förskolan eller kanske på badmintonträningen. Sedan några månader tillbaka identifierar jag mig som Marklundare.
Nåväl, vårnumret av Biodlarföreningen Stingets medlemsblad dimper ned i medlemmarnas brevlådor i slutet av maj. Det kommer att bli det bästa numret någonsin. Kanske kan vi t o m konkurrera med RBIS-bulletinen den här gången!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar