Ord

För att få en överblick och se de stora dragen i livet måste man ibland läsa vad andra har tänkt och skrivit ner. Tankarna sträcker sig annars aldrig utanför den egna upplevelsehorisonten. Man ska inte förakta den jordnära empiri som det självupplevda är, men den kan knappast utgöra grunden för en genomtänkt filosofi om tillvaron. Läsning är en central konstituerande del av det moderna, reflekterande tankesubjektet - den enskilda aktivitet som bär upp det som i dagligt tal brukar kallas för den västerländska civilisationen.

Detta var en insikt som kom till mig relativt sent, och därför väntade jag med att lära mig läsa tills för tre år sedan. Innan dess kunde jag förstås skriva, men det var inte helt oproblematiskt eftersom jag inte kunde läsa igenom vad jag skrivit för att bedöma värdet av det. Jag tror att kvalitén på mitt skrivande blev lidande av detta, men kanske inte enbart. Vissa förtjänster i mina tidigare verk tror jag tvärtom kan tillskrivas min partiella analfabetism.

För min läsinlärning använde jag uteslutande Jan Lööfs ABC-bok. Den kan varmt rekommenderas för alla icke-läskunniga. Jag tyckte särskilt om hans flitiga användande av antropomorfiserade apor i illustrationerna.

Den vidgade tankehorisonten har fört med sig att jag utstakat nya mål i min personliga kompetensutvecklingsplan. De senaste veckorna har jag arbetat med att lära mig prata. För ändamålet har jag lånat en språkkurs på kassett från Kalix kommunbibliotek. Jag tror att jag har lärt mig bemästra vokalljuden; det är svårt att veta när man bara pratar för sig själv. Y, I och U - vilken tid det tog att lära sig skilja dem åt! Just nu arbetar jag på konsonanterna.

Planer

Någon planerar en cykelexpedition utefter Flasabäcken. Det låter ju helt vansinnigt, men jag hörde faktiskt två unga män i pretentiösa byxor prata om det i skogen härom dagen. De stod uppe på bron och spanade i fjärran, och trodde väl att de var helt ensamma. När de två männen - varav en hade solglasögon - gav sig av, märkte jag att de hade lämnat kolapapper efter sig. Dixikola. Det kändes som att jag var utsatt för ett dåligt skämt, eller befann mig mitt i en av Lasse Åbergs tradiga nostalgitrippar där han berättar om hur det var att köpa godis på 50-talet. Nåja, det var ju inte så jättelänge sedan de slutade med Dixikola, men skumt var det i alla fall. Och cykla efter Flasabäcken? När jag kom tillbaks senare på dagen var kolapappret borta. De hade byggt om bron också, och det var vår.

Böcker som man kan läsa, om tid finnes

Jag har varit nere och rotat i biblioteket en stund. Idag tänker jag sitta ute en stund och läsa. Jag tog med mig några böcker som jag inte har läst på länge:

A week on the Concord and Merrimack rivers Henry David Thoreau(1840)
Account of a journey to the sources of the Jumna and Bhagirathi Rivers James B Fraser(1920)
A journey round Yezo and up its largest rivers Arnold Henry Savage Landor(1893)

Vi får se hur långt jag hinner. Jag vill minnas att Fraser var lite seg.

Vår

När vårsolen skiner kommer de små djuren ut och skuttar omkring och drar varandra i svansen.

Posten var sen i går, den kom idag i stället. Reklam och några räkningar bara. Nä, jag skojar, jag får inga räkningar. Däremot kom det en användarmanual till en Yashica Electro 35, en mätsökarkamera från slutet av 60-talet. Själv har jag ingen Yashica Electro 35, men man vet ju aldrig vad man kommer att snubbla över på sina skogspromenader. Man vill ju inte stå där helt handfallen om en Yashica Electro 35 skulle dyka upp på stigen framför en.

Television

Jag är bekymrad över hur den här våren utvecklas. Det som framförallt stör mig är det erbarmliga TV-utbudet. Jag har visserligen ingen TV, men jag läser med stort intresse dagspressens TV-recensioner, och om man ska tro på dem blir man inte särskilt ljus till sinnes. Stackars människor som måste genomlida dessa TV-kvällar. Jag minns en gång att jag genomled en TV-kväll. Det var på den tiden som Sverige bara hade en eller möjligtvis två kanaler. Jag var på besök hos min kusin, och han (eller hon?) föreslog att vi skulle fördriva tiden med lite TV-tittande. Varför inte - tänkte jag - det kanske skulle vara intressant för allmänbildningens skull? Men jag blev besviken på programmen. Det mesta var omåttligt tråkigt, och allmänbildning har jag egentligen aldrig eftersträvat. Nyheterna var deprimerande, sedan kom en påhittad historia om någonting och ett program där folk pratade om saker. Jag minns inte alla detaljer, men jag kommer ihåg känslan av vanmakt när jag såg den lilla klockan på skärmen ticka iväg mellan programmen.

Ett litet djur har trampat upp en stig i vårslasket som går alldeles förbi min entré. Idag ska jag koka lingonbladste och sätta mig vid dörren för att utröna vad det kan vara för något djur. Förmodligen något brunt.