Estetiska djupsinnigheter, del I : Arkitektur och skulptur

När jag byggde mitt hus hade jag två byggnader som förebilder. Det första var (som alla kan se) Villa Muramaris, paret Roosvals medelhavsinspirerade stenhus norr om Visby. Det andra huset var den myrstack som uppfördes under ledning av drottning Bergljot MCCLXIV på Fransbergets västra sida. Det är ett bygge som sällan omnämns i litteraturen, men jag har ägnat åtskilliga timmar åt att studera det inför mitt eget husprojekt, och tycker att det förtjänar mer uppmärksamhet. Stacken i sig ser förstås ut som en vanlig myrstack, och insidan skiljer sig inte nämnvärt från andra stackar. Man kan nog inte ens säga att Bergljots stack är en originell skapelse i någon mening alls, men jag tycker ändå att det är ett märkvärdigt bygge. Myror har mycket begränsade begrepp om världen, och inga självständiga förståndsgåvor i egentlig mening, men de lyckas ändå skapa en komplex byggnadsstruktur som inhyser en stor mängd funktioner som vi inte begriper oss på.

Min avsikt var från början att bygga huset av barr, men det visade sig vara en mycket tidsödande process. Jag såg framför mig en brunskiftande fasad av staplade barr, till synes slumpmässigt hopfogade, men som man vid närmare betraktande ser följer en noggrant uttänkt struktur. Men som sagt fick jag överge de planerna. Jag hittade helt enkelt inte tillräckligt med barr av bra kvalitet, och jag ville ju inte börja plundra befintliga myrstackar bara för att få ihop material till mitt eget bygge.

Det föll sig då naturligt att bygga i sten i stället. Sten är ju ganska lätt att få tag på. Man kan t o m köpa det i affärer (till skillnad från barr). Jag samlade alla stenar jag köpte i en hög mitt på tomten. Sedan sorterade jag dem efter storlek och färg och började pussla ihop dem till någonting som påminde om ett hus. Jag grävde också ett källarplan som jag planerade att inreda till en gillestuga, då jag tänkte mig att jag i framtiden skulle få anledning att hålla många gillen.

Att bygga hus är på många sätt besläktat med att göra en skulptur. Man börjar med ett stort stenblock - kanske marmor - som man sedan hugger ut en form ur, ofta en hel- eller halvnaken människa. Sedan släpar man ut formen ur ateljén och placerar den på en sockel någonstans där andra människor uppehåller sig. Människorna tittar på skulpturen (eller huset), låter sig tjusas, kommenterar och fotograferar. Med jämna mellanrum smyger sig sedan någon ur allmänheten dit nattetid och knackar av en extremitet eller två, kanske för att behålla som souvenirer. Så långt skulpturkonsten.

Mina stenar var för små för att hugga ut ett helt hus ur, men min avsikt var ändå att skulptera fram en form för boende, och drömmen var också ursprungligen att jag skulle kunna gå omkring i huset utan en tråd på kroppen. Nu blev huset aningen dragigt, och jag hade inte räknat med fullständig insyn från alla väderstreck genom de enorma fönster som pryder fasaden.