Religionens plats

Det brukar sägas att det finns många kyrkor här i byn, men ingen religion. (Det är jag som säger det). Kristendomen slog aldrig riktigt rot i våra hjärtan, och inte någon annan religion heller. Visst bor det en och annan präst här, och visst finns det en församling, men de har mest använt kyrkan som värmestuga. Och visst ordnades söndagsskola med många, många deltagare, men aldrig blev något barn någonsin snärjt i trons garn. Kyrkan driver också sedan länge en öppen förskola dit många föräldrar släpar sina telningar, lockade av det rika utbudet av pedagogiska leksaker, men inte ens personalen där är blind för det faktum att samma föräldrar sedan går raka vägen till Humanistiska föreningens öppna förskola och pratar sekularism, vetenskap och rationalitet.  

Någon sorts religiöst motiv.

Därmed inte sagt att det alltid har varit så. En väckelserörelse drog genom bygden på 1860-talet, en rörelse som numera brukar kallas för Jöns Jönssoniterna (efter grundaren och predikanten Jöns Jönsson), men som då var mer känd under beteckningen allvarsväckelsen. Jöns Jönsson var nämligen mycket sammanbiten av sig, och det var kärnan i hans väckelse. Andan i bygden var tidigare mycket livlig och lättsam, och folk ägnade sig mycket åt musik och allehanda förlustelser. Det ville Jöns Jönsson sätta stopp för, så när hans tält slog ner pålarna i bygden var det inte för att väcka trons glöd med tungomålstal, helbrägdagörelse, och glödande förkunnelse av glädjens budskap. Jöns Jönsson kom för att sprida förstämning och svårmod. Denna väckelse bemäktigade bygdens själar under några år, men sakta men säkert började den gamla livsglädjen och bekymmerslösheten krypa tillbaka och i takt med detta gled Jöns Jönssons budskap allt mer i bakgrunden och började betraktas som en tillfällig modenyck, eller ett truligt, svartklätt och kajalbemålat tonårsuppror.   

Under 1900-talet var satanismen stark i bygden, och ett sotsvart stentempel uppfördes mitt i byn där man kunde tillbe mörkrets furste. Templet inhyser numera ett hembygdsmuseum.

I samband med millennieskiftet förklarade byäldsten i ett pressmeddelande att trakten nu var till 100% avkristnad och att tvåtusenårsminnet av födelsen av den kristna kyrkans portalgestalt inte skulle ägnas några särskilda omsorger, bortsett från nödvändiga insatser för att undvika den fruktade Y2K-buggen. I samma skede skiljdes som bekant Svenska kyrkan från staten, något som bidrog till att befästa bygemenskapens avståndstagande från den samlade kristenheten. De fyra kristna församlingarna i byn protesterade försiktigt mot detta avståndstagande, men inte särskilt högljutt eller med någon större övertygelse.