Den tudelade byn

Innan det byggdes en bro över Flasabäcken (egentligen en damm för att tämja vattenflödet i den strida bäcken) bestod byn av två halvor som bara hade ytterst sporadisk kontakt med varandra. Bäcken hade ett försåtligt beteende och kunde när som helst sluka en ovarsam vadare, så byborna på båda sidor om bäcken höll sig på sina respektive stränder. På tidens kartor betecknas byarna som Västra respektive Östra Sklörbacken, men byborna betraktade i allmänhet den egna sidan som det verkliga Sklörbacken och den andra sidans bebyggelse som en sorts förort. På den västra stranden uppfördes den stora katedralen S:t Klas, och byn omgärdades av kraftiga stenmurar som skydd mot vildarna på den andra stranden. Den östra sidan dominerades av ett stort befästningstorn och en klosteranläggning, men själva byn låg oskyddad utanför murarna. 

Dammen uppfördes under några år i slutet av 1500-talet, och nästan omedelbart efter dess färdigställande tågade västsidans armé över, genomförde en blodig massaker på civilbefolkningen och satte eld på klostret. Inom bara något årtionde fanns inte längre några synliga rester av bebyggelsen kvar på den östra stranden. 

Byns befolkning har ända in i våra dagar gjort stora ansträngningar för att radera denna del av lokalhistorien ur historieböckerna, men än finns det spår av byns tudelning i både konst, litteratur och den fysiska terrängen. Ett exempel är den under 1860-talet nedtecknade medeltida sagan om prinsessorna Gunvor och Gunhild. Sagan i korthet:

Systrarna Gunvor och Gunhild står en dag på stranden och förolämpar varandra (som vanligt), men de måste kämpa med en mycket akustiskt ogynnsam miljö då bäcken strömmar fram med osedvanligt stor kraft denna dag. Gunhild blir så frustrerad av att inte kunna höra sin systers okvädningsord att hon kastar sig i vattnet och kämpar sig fram till mitten av bäckfåran. Där tar underströmmarna henne, hon dras ner under vattenytan och dyker aldrig upp igen. Många år senare när prinsessan Gunvor har gått ned i källaren för att planera inredandet av en gillestuga, överraskas hon av systerns vålnad - eller lever hon? Gunvor blir i alla fall vettskrämd, rusar upp i det högsta tornet, kastar sig från dess topp och landar mitt i bäcken på samma plats som systern försvunnit. Hon dyker aldrig upp igen, och alltsedan dess anses de två systrarna hemsöka bäckens stränder, alltid på motsatt strand från varandra, i fruktlösa försök att framföra sina sista och mest förgörande förolämpningar genom bäckens ogenomträngliga brus.   

Gunvor & Gunhild skildrade i ett medeltida träsnitt.