Underjorden

En av få kända avbildningar av det underjordiska Sklörbacken.
Bilden föreställer den smalspåriga järnväg som genomkorsar
byn i alla väderstreck, och som är en av de viktigaste delarna
av områdets infrastruktur, tillsammans med det underjordiska
vägnätet och kanalerna. Foto: Anonym (1882)

Man kan bo här ett helt liv utan att blir varse att det finns två Sklörbacken som samsas på samma yta. Det vanliga, synliga Sklörbacken som finns inritat på kartan och som på alla sätt är inordnat i det svenska samhällsmaskineriet, och ett underjordiskt Sklörbacken som fungerar oavhängigt av alla samhälleliga strukturer.

Det underjordiska Sklörbacken är det i bokstavlig mening. Invånarna tar sig fram i tunnlar i stället för på vägar och stigar, och boningshusen är fönsterlösa källarplan till byns övriga bebyggelse. De underjordiska invånarna har ingen kontakt med de marklevande, och de flesta känner förmodligen inte ens till att det finns en annan värld där uppe. Alla som bor där nere är bleka i hyn, har dålig hållning och en allmänt håglös attityd.

Den som lever under jord är naturligtvis mer begränsad i sina kommunikationer med omvärlden och sina rörelsemönster än den som bor ovan jord. Den underjordiska infrastrukturen är förhållandevis väl utbyggd inom några mils radie från centrala Sklörbacken, men de tunnlar som leder vidare och ansluter till liknande nätverk på andra orter är få, och inte kända av alla som lever där. Risken för inavel är överhängande, för att inte säga oundviklig.

Uppdelningen i ett Sklörbacken under markplanet och ett över skedde i början av 1500-talet. Sedan dess har det underjordiska samhället haft en mycket annorlunda utveckling än det som finns ovan jord. Elektriciteten uppfanns t ex inte förrän på 1990-talet, och bredbandsuppkoppling blev allmänt tillgängligt först för några veckor sedan. Det används dock inte för att ansluta till internet, utan snarare till ett slags intranät där man lägger ut information om lokala barnafödslar, dödsfall och loppisar.

Under jord pratas det en dialekt av svenska som låter främmande för moderna öron, då den beskrivit en egen utveckling alltsedan senmedeltid. Man har ingen tryckt litteratur, däremot en rik flora av muntligt traderad epik. Främst bland dessa är Hollogaarn-eposet som är det underjordiska Sklörbackens ursprungsmyt. Protagonisten i eposet är en långhårig medelålders man som hamnar i konflikt med sin familj och sätter igång att gräva en ny tunnel som leder bort från hembyn (troligtvis Kälsjärv), för att starta en ny bygemenskap några kilometer längre bort. Tunneln snirklar sig dock vilse och för in Hollogaarn på en mängd spännande äventyr. Han brottas med gråtomtar, flyr från Tunnelbrännarna, gräver sig nedåt genom jordskorpan och uppslukas av planetens heta kärna, varpå han spottas upp igen via en vulkan, trettio år yngre och utan ett hår på kroppen. Efter ytterligare ett stort antal äventyr når han slutligen fram till den plats som ska bli det underjordiska Sklörbacken, och där dör han. Ur Hollogaarns yviga skägg (hastigt och lustigt utvuxet efter vulkanepisoden) rullar då en mängd små, små ägg som lägger sig i jorden, och ur dessa föds fram den framtida befolkningen i det underjordiska Sklörbacken.

Hollogaarn-eposet är komponerat på rimmad hexameter och omfattar uppskattningsvis 50 000 rader, men tyvärr existerar ingen nedteckning av verket i skriftlig form. Skrivkunnigheten är inte särskilt utbredd bland invånarna, och den skrift som produceras avviker så kraftigt från konventionell svensk ortografi att den är närmast obegriplig för utomstående. Ett exempel är det hos oss så välbekanta ordet “ortografi” som på det lokala målet skrivs “åourÞÿgraffii”. Det har som synes inte mycket gemensamt med den svenska som vi läser och skriver.

Hollogaarns dödsvals är det underjordiska Sklörbackens officiella hymn. Den genljuder ständigt, om än dovt, i hela bygden, fullt hörbar för var och en som för en stund stänger av den egna pratkvarnen och tar in bakgrundsbruset i alla dess nyanser.

De underjordiska anser ändå att de är svenskar, att de pratar svenska och att de bor i det verkliga Sklörbacken. Men bor de ens i Sverige? De har inga personnummer, deras barn har inte tillgång till barnomsorg eller skolor, och de betalar ingen kommunalskatt.

---

Den som vill veta mer om det underjordiska Sklörbacken rekommenderas ett besök på Underjordiska Sklörbacken-museet. Det är ett ambitiöst och spännande museum, som tyvärr, då det är förlagt ovan jord, inte är tillgängligt för dem som bor i det underjordiska Sklörbacken.