En gammal bro

Det finns som bekant en enda bro över vårt centrala vattendrag, Stora glömskan (tidigare omskrivet med det felaktiga namnet Flasabäcken). Den nuvarande brokonstruktionen är i grunden egentligen huvudsakligen en damm, och först i andra hand en bro. Den har stått där sedan urminnes tider*.

I modern tid har Kalix skoterklubb gjort en del festliga additioner till bron, främst för att stärka konstruktionen, men kanske också för att i någon mån skänka en mänskligare och lekfullare gestalt åt det tidigare så majestätiskt dystra bygget. Det har också gjort att bron ger sken av att vara av yngre datum.

Under sommaren 2019 genomfördes en mindre arkeologisk undersökning kring brofästet, och då kom en del mycket gamla konstruktiva element i dagen. Arkeolog Bo Humla kom vid tiden för upptäckten till den preliminära slutsatsen att dessa kunde vara “hur gamla som helst”. Nu har en utförligare rapport om fynden publicerats, och resultaten är sensationella!

Humla bedömer nu den ursprungliga brons ålder till “mellan 50 och 3000 år”. Det kan alltså röra sig om en antik bro, uppförd under nordisk bronsålder! Humla dröjer inte närmare vid de konkreta fynden, utan ägnar större delen av sin rapport åt en lyrisk skiss av de scener som skulle kunna ha utspelats i brons skugga under dessa ur historievetenskaplig synpunkt mörka och föga dokumenterade tider. Här följer ett utdrag ur Humlas arkeologiska rapport:

“Vid den porlande bäckens strand niga badnymfer hulda, och ur träden hörs fåglarna kvillra en sirlig och uråldrig melodi för trädens väktare, dryaderna, som dra från glänta till glänta och jaga varandra, omsvärmade av de förunderligaste fjärilar och varjehanda flygfän, obekymrade av omgivningens blickar eller tidens krav på modest klädsel. Skogshuggare, jordbrukare, fiskare, lantmätare och björnjägare korsa varandras stigar under muntert och maskulint samspråk. En paradisisk frid råder i nejden. 

Men se, då höres plötslig klangen av tung svärdsskida mot rustningsplåt! Trampet av häst och fotsoldat som närmar sig på den stenlagda vägen mot bäckstranden. Ledsagade av trumpetstötars malmklang och skira, celesta lyrtoner träda de ut på den nyanlagda bron, detta mäktiga byggnadsverk - kanske norra Europas mest framstående arkitektoniska under - och i detsamma förmörkas skyarna, fåglarna tystna, dryader och ortsbefolkning stanna upp och lystra. Nu ska bron äntligen invigas! Truppens anförare, centurionen, leder sina mannar över broplankorna, en efter en. Ska den hålla för en sådan vikt? Trampet av hovar och vapentyngda män genljuder genom skogar och ger återklang i vattendragets båda riktningar - från dess outforskade källa i det inre av de mäktiga Kälsjärvsskogarna, till dess utlopp i den väldiga älven i jämnhöjd med Björknäs. Ett steg - två steg - och sakta ökar farten för att sluta i vild, triumfatorisk galopp över bron! Den håller!  

Nu vågar sig även ortsbefolkningen nära denna märkliga byggnad. De känner med sina primitiva, grova och jordbefläckade händer på de fint hyvlade plankorna, vördar dem som vore de omgjordade av det kostbaraste sidentyg. Förundran övergår i stolthet - “Det här är vår bro!” utbrister någon, “Den främsta bron över detta vattendrag!” en annan, och en tredje: “Ja, den enda bron över detta vattendrag!”. Från denna dag kan folket i byn på ett säkert sätt korsa det vilda och förrädiska vattendraget, som sedan länge varit beryktat för sitt dödligt kalla vatten.”  

Utdrag ur Arkeologisk undersökning vid Stora glömskan, Underkalix kommun, och då särskilt den damm som delar bäcken, utförd av arkeolog Bo Humla, även flöjtist (öppen för bokningar). Underkalix, 2019.

Illustration ur Bo Humlas rapport som citeras i texten. 

*Före 1980