Putte Herzog
Serietecknare
Fortfarande är det många som ser ned på seriemediet och betraktar det som ett tidsfördriv för barn, sinnessvaga och icke-läskunniga. Dessutom verkar många betrakta serier som direkt skadliga för barn och andra lättpåverkade individer. Kanske fanns det visst fog för den synen för några decennier sedan, men nuförtiden är tecknade serier något av det mest sofistikerade och djupsinniga som en läsare kan utsätta sig för. Serieskapare är i allmänhet både högutbildade, intelligenta och romantiskt tilldragande.
Mina serier utspelar sig i en värld som påminner mycket om den riktiga, men en viktig skillnad är att det finns superhjältar där. Jag skriver och ritar mest om en hjälte som heter Specialmannen. Han ser ut som du och jag, men han har en superkraft som gör honom oövervinnerlig. Han är nämligen ganska stark. Inte superstark, men starkare än många i omgivningen, inklusive hans onde nemesis, den framgångsrike maskinoperatören.
Specialmannen bär ibland en dräkt som gör honom lätt generad och känslig för kritik. Den är tillverkad av ett konstmaterial och är elastiskt till en viss del, men den sitter kanske lite för tajt på en del ställen. Sommartid är den svår att använda eftersom man lätt blir svettig i den, och på vintern måste man ha någonting utanpå. Men tidigt på hösten och särskilt på våren passar den riktigt bra att använda, men kanske inte på arbetet på postsorteringen. Det har påpekats många gånger.
Specialmannen bekämpar inte brott, men han är på ordningsmaktens sida och brukar visa sitt stöd för polisen genom att hälsa glatt när han ser dem i tjänst. Han skriver också insändare där han pläderar för lag och ordning och mindre våld och brottslighet. På det sättet kan man beskriva honom som en sorts vardagshjälte. En vardagssuperhjälte.
Det första numret kommer ut någon gång nästa år. Tryckeriet krånglar. De tror inte att jag kan betala. Självklart kan jag det, särskilt när hela upplagan av tidningen är såld. Då kan jag betala både tryckeriet och alla andra fordringsägare, inklusive min bror, maskinoperatören.
Var får jag allt ifrån? Det undrar jag själv ibland. Jag tänker mycket på jobbet. Det kan vara lite monotont att sortera post hela dagarna, och då drömmer jag mig ofta bort till en bättre värld, där de rättrådiga visas det erkännande de förtjänar och förtryckarna får sina rättmätiga straff. Snart planerar jag att skriva ned alla dessa historier och teckna figurer i små rutor där de säger allt som jag har tänkt ut. Det kan ju inte vara så svårt. Att rita fick man ju prova på i skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar