Göta Faxén af Plommontorp
IT-tekniker
När jag började arbeta på banken 1924 fanns det ingenting som hette IT. Visst hade vi telegraf, telefon, film, grammofonen och annan informationsteknologi, men inga datorer. De dök upp långt senare, på 1960-talet. Det var till en början en ganska otymplig hantering där data lagrades på stora magnetband som skulle träs på, spolas fram och tillbaka och sedan lyftas tillbaka till förvaring. Då inmatning i elektronhjärnan skedde på tangentbord, föll det naturligt på oss kvinnor att sköta dessa maskiner, då vi äger en naturlig fallenhet för mekanisk data- och textinmatning. Jag var förste sekreterare, och som sådan blev det min uppgift att leda arbetet samt programmera nödvändig mjukvara för att hantera bankens dagliga drift. Efter en tid hörde huvudkontoret av sig, nyfikna på våra avancerade system, och strax infördes en stor digitalisering av hela bankkoncernens verksamhet, under min ledning. Det föll sig naturligt för mig som kvinna att leda detta stora projekt, då kvinnor genom alla tider tvingats vaka över många samtidiga processer, i köket, i barnkammaren och som arbetsledare för husfolket.
För att samordna de olika processerna lät jag skapa ett rikstäckande nätverk för dataöverföring. Med tiden växte det, och nu kallas det internet. Jag tar inte ansvar för den mer sentida utvecklingen av detta. Min prioritet har alltid legat på banken och säkerställandet av dess drift. Jag har inte tid med frivoliteter, och använder inte alls de många tidsfördriv som internet erbjuder. Det som intresserar mig är i stället vad andra gör på nätet, och därför har jag utvecklat en stor mängd verktyg för övervakning och analys av datatrafik som gör att jag mycket lätt kan identifiera riskscenarier för banken långt innan några planer hunnit bli verklighet. Jag brukar inte blanda in polisen i de interventioner jag verkställer för att stävja brott riktade mot min arbetsgivare. Dels har ju för det mesta inga brott ännu ägt rum eftersom planerna ännu mest är vaga tanke- och handlingsmönster hos enskilda individer i samhället. Det faller sig naturligt för oss kvinnor att på det här sättet använda sig av instinktiva känslor och intuition för att dra långtgående slutsatser om våra medmänniskor, något som de mer regelstyrda männen i vår poliskår sällan har förståelse för. Omprogrammering av brottslingar betraktar jag som i praktiken verkningslöst, så jag använder uteslutande likvidering för att uppnå mina och min arbetsgivares högre mål: att rensa ut alla reella och potentiella hot mot bankens fortbestånd.
Jag är mycket gammal. Min kropp lade av för länge sedan, men mitt medvetande lever kvar i en biologisk cyberhjärna som inkapslats i en ogenomtränglig stålkonstruktion på hjul, bestyckad med allehanda sensorer, armar med gripklor och en stor arsenal av vapen, allt i min arbetsgivares tjänst, alltså Nordiska Profitbanken AB. Det tjänar ingenting till att göra motstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar