Abraxas Johansson
Håltagare
Ända sedan jag var liten har jag drömt om att bli håltagare. Det grundar sig i ett stort intresse för hål, och det intresset är inte primärt av sexuell natur, utan grundar sig i ett existentiellt behov av tomhet, utslocknande. Vi omges av så mycket materia i vår vardag, föremål och väggar i fasta material, som blockerar våra tankar, skapar beroende och tynger sinnet med dess ofrånkomlighet. Varje gång man lyckas göra ett hålrum i en fast struktur skapas en frizon, en liten reservoar av icke-existens i en annars solid och ogenomtränglig kropp.
Så mycket av mänsklighetens strävanden går i motsatt riktning. Många verkar söka just fasthet, stadga och struktur. Jag antar att det är en fråga om personlighet. En del föredrar vaniljglass, andra vill att glassen ska smaka någonting. Många vill ha någonting beständigt att hålla fast vid, men jag eftersträvar tomhet och icke-materialitet. För att åstadkomma det använder jag olika typer av borrar och sågar med vars hjälp jag skapar hål i väggar och golv, ofta i samband med husbyggen eller renoveringar.
Jag är medveten om det paradoxala i situationen: genom min insats bidrar jag till att ännu mer formlös materia stöps om till fasta strukturer. Nya hus, nya installationer, hårda ytor och brutna siktlinjer. Men när jag ser de hus jag varit med om att bygga vet jag att de är genomborrade, att där finns håligheter och mellanrum även på platser där inga installationer gjorts, men där jag ostört kunnat använda mina verktyg utan att någon sett. Den tanken skänker mig ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar