Anteckningar om mina ägodelar

BÖCKER

Mitt hus är fullt av böcker. Jag har så många böcker att jag måste ordna dem alfabetiskt för att hitta dem. Alltså alfabetiskt efter det första ordet i det första kapitlet. Jag räknar inte förord, rubriker eller de korta citat som ofta befläckar de inledande sidorna på sämre böcker. Vissa andra företeelser hoppar jag också över: bestämd artikel (obestämd går bra, det är mer sällsynt), interjektioner och repliker räknas inte (sådan sidor river jag ut direkt), och slutligen: inledningar där författaren använt sig av det tröttsamma berättargreppet  in medias res räknas inte alls; i sådana fall räknar jag det första ordet i den första mening där författaren tydligt redogör för sammanhanget i mer handfasta ordalag, alltså det som kändisbloggare, dokusåpastjärnor och litteraturvetare brukar benämna exposition.

Böcker som saknar denna typ av handfast redogörande meningar (platser, namn, tid osv.) brukar jag inte ställa i bokhyllan. De böckerna förstör jag.

BORDSSILVER

Jag förstår mig inte helt på skillnaden mellan skedar och knivar. Gafflar å sin sida är ju lätta att särskilja med sina långa utstickande pinnar som man trär upp riskornen på, men knivar och skedar ser ut som samma sak för mig. Särskilt betraktade från sidan, i motljus. Båda består liksom av ett handtag med en plåtbit i änden som man kan skyffla omkring maten på tallriken med.

Några av dem är plattare och kanske lite vassare, och några av dem är lite böjda, eller kanske skålade. Jag har inte riktigt klart för mig vad ändamålet med denna skålning är. Kanske är det en slumpartad variation i tillverkningsprocessen? Jag tror inte att jag äger några skedar, men jag kan inte vara helt säker.

SKOR

Det är väldigt komplicerat och tråkigt att göra skor, men alla som har fötter måste någon gång tillverka skor.

Jag bestämde mig alltså en dag för att tillverka ett par. Men vilka material använder man för att göra skor? Det var länge ett mysterium för mig. Jag gjorde därför lite studier i en skoaffär i centrala Kalix, och väl på plats kunde jag konstatera att de skor som där försäljs ofta är gjorda i ett mjukt material som inte verkar vara vävt, utan mer har karaktären av en vätska som antar fast form vid rumstemperatur och verkar forma sig naturligt efter människans fot. Jag har letat detta material i naturen, och det närmaste jag kommit är bäver. Om man dödar en bäver och klär av den dess bäverkappa kan man - efter att först ha tillrett (viktigt) och sedan ätit innehållet - utsätta nämnda kappa för en rad behandlingar som resulterar i någonting som kommer mycket nära några av de skor som säljs på Oscaria på Köpmannagatan i Kalix (och kanske bara där), i storlek 44 ½ .

Tyvärr hittade jag bara en bäver, och jag har fler fötter än så.

BASTUBOR

De flesta människor äger nog inte särskilt många bastubor. Själv har jag en handfull, kanske bara två. Det är ju annars ett väldigt användbart verktyg, särskilt om man ska göra musik.

Vad skulle man göra musik med om man inte hade en bastuba? Som alla vet är musik en konstform där man med hjälp av en bastuba utstöter en serie ljud av olika intensitet och frekvens enligt ett på förhand definierat mönster. Många människor som spelar bastuba på samma gång kallas för en orkester. En bastuba kan se ut på många sätt. Mina bastubor har sex strängar, pedaler av trä, en uppsättning pipor som aktiveras genom pneumatisk traktur, samt en stam bestående av ett solitt block av bergskristall som sätts i vibration varje gång man slår med en gummiklädd klubba på ett skinn uppspänt på en stor träcylinder. När jag inte spelar på dem förvarar jag bastuborna i en liten låda i en sekretär i köket, precis som alla andra människor.