Den första björnen jag träffade på var väldigt liten. Det måste ha varit ett barn. Ett björnbarn, alltså. Den åt blåbär, precis som i visan. Och precis som barn gör. Jag snubblade nästan över den, och bara sekunder senare var den utom synhåll. Den hade klättrat upp i ett träd som var så högt att det sträckte sig ovan molnen, och där gömde sig den lilla björnen. Jag väntade länge vid trädets fot i hopp om att få återse björnen, men den kom aldrig ner igen.
Den andra björnen var gammal och sliten. Pälsen var tovig, fläckad av kaffe och full av kaksmulor. Den luktade. Björnen var disträ, lättirriterad och självupptagen. Det gick inte att föra ett riktigt resonemang med den. Han eller hon ville inte höra på det jag hade att säga. I stället avbröt den mig ständigt genom att resa sig på bakbenen och bröla någonting obegripligt på en främmande, primitiv dialekt.
Den tredje björnen var slätstruken. Det var en vanlig björn som betedde sig som björnar brukar. Jag minns ingenting särskilt kring mitt möte med den björnen, annat än att den rev mig blodig och knäckte flera revben.
Den fjärde björnen var en nyfiken rackare. Den ville veta allt om mig. Vid det här laget var jag ganska less på björnmöten, och dessutom tyckte jag inte att jag hade något intressant att berätta, så jag ljög. Om den har pratat om mig med andra björnar så har de alltså en falsk bild av mig. En sagoversion, kryddad med osannolika detaljer.
Björnar, alltså! En människa hade direkt begripit att allt var påhittat, men björnar är godtrogna.
Den femte björnen träffade jag idag. Den var enorm. Kroppen var stor som en bil. Närmare bestämt som en Ford Escort från mitten av 1970-talet. Björnen rörde sig helt tyst, och gled liksom fram genom skogen. När den såg mig stannade den upp och nickade lätt för att bekräfta att den noterat min närvaro, men den sade ingenting. En till synes mycket belevad och artig björn.
Björnar är annars farliga djur. De kanske inte äter människor, men de konkurrerar med oss om föda (t ex blåbär), och ibland kan konflikter uppstå. Då är det viktigt att komma ihåg att de är underlägsna oss på en mängd plan. De har inga vapen eller annan teknologi, och saknar helt bildning i vår bemärkelse. Om någon björn någonsin varit på månen, eller ens i rymden, så är det nästan helt säkert med människans hjälp. Det kan man ha i åtanke den dag man ligger där i lingonriset och betraktar hur björnens ramar gräver ut ens inälvor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar